Recension: Need for speed

 eye eye

need for speed

Regi: Scott Waugh
Manus: George Gatins, John Gatins
Skådespelare: Aaron Paul, Dominic Cooper, Scott Mescudi, Imogen Poots, Rami Malek m. fl.
Genre: Action, drama
Speltid: 130 min.
Svensk premiär: 14 mars 2014
Ålder: från 11 år
Land: USA
Svensk distributör: Nordisk Film
Länk till IMDb

Underhållande men förvånansvärt långsamt.
Tobey Marshall (Aaron Paul) spenderar kvällarna med att köra olagliga street-race i den lilla hålan han bor i. Vinstpengarna investeras i bilverkstaden, som han ärvt av sin far, men tiderna är hårda. När hans ungdomsvän och ärkefiende Dino (Dominic Cooper) återvänder och erbjuder honom en chans att tjäna stora pengar, kan han inte säga nej. Men det hela leder till en kedja av händelser, som ställer de båda mot varandra i det största racet någonsin.

Need for speed är baserad på Electronic Arts framgångsrika spelserie med samma namn. Då dessa inte innehåller någon direkt handling har man byggt ett manus på arbetargrabbens strid mot överklassen och hans ekonomiska problem för att få det hela att fungera i filmmediet. Största problemet för filmer byggda på data/tv-spel har varit just manusarbetet och detta är inget undantag. Ytlig historia med platta karaktärer, där de goda är rättfärdiga och de onda genomruttna. Krutet har (som sig bör) lagts på actionsekvenserna. I dessa förekommer allt från sportbilar i miljonklassen till cementblandare och helikoptrar. Trots att det förekommer en viss ”bilporr”, så är det sparsamt med tal om bildelar eller motorprestanda. När det så sker går det över relativt fort.

Man besparas också långa åkningar genom avgasrör och fläktremmar som blivit standard efter ”Fast and Furious” filmerna. Trots detta, så saknas intensiteten från nämnda filmserie. Racingsekvenserna är snygga, men det blir aldrig någon riktig fart. Emellanåt känns det som om bilarna kryper fram, trots att vi vet att de är uppe i hiskeliga farter.

Aaron Paul (i sin första stora huvudroll) sköter sig bra som den tyste protagonisten. Men tyvärr har hans roll knappast någon karaktärsutveckling. För att pusha fram honom har han ett gäng tokroliga sidekicks. De är till en början rätt irriterande, men drar faktiskt ner några skratt under filmens gång. Bäst i rollistan är Rami Malek (med filmens bästa scen) och Imogen Poots som Tobeys ofrivilliga passagerare. Dessutom dyker Michael Keaton upp som hypermanisk racingguru.

Trots mitt klagande så blir jag faktiskt underhållen under de 130 minuter filmen pågår.

Två filmögon av fem.
2014-03-13

RobertLindberg

Robert “Redec” Lindberg