På senare år har livet och människorna i dagens Iran speglats i intressanta filmer som ”Nader och Simin – en separation” (2011), ”Min iranska familj”(2012) och ”Melbourne”(2014). Filmer som alla ger möjlighet att komma nära människornas drömmar, landets levnadsvillkor och komplicerade relationer, trots geografiska och kulturella skillnader.
Under Stockholms Filmfestival 2015 visas den iranska regissören Ida Panahandehs debutfilm ”Nahid”. Nahid (Sareh Bayat) är kontorist och ensamstående mor. Hon bor med sin rebelliske son i en liten kuststad vid Kaspiska havet. Trots att hon närmar sig medelåldern är Nahid underordnad många mäns beslut.
Runt Nahid finns exmannen, den hetlevrade spelaren Ahmad (Navid Mohammadzadeh) som hotar att ta ifrån henne sonen om hon gifter om sig. Troligtvis har Ahmad både lagen och mullorna på sin sida vid en eventuell vårdnadstvist.
Där finns också älskaren, hotellägaren Masood, (Pejman Bazeghi) som Nahid måste övertala att vänta med äktenskapet och istället acceptera ett temporärt äktenskap, ”sigheh”, som praktiseras i Iran med islams välsignelse. För kvinnor är ¨sigheh¨ förbehållet prostituerade, änkor och frånskilda. Genom arrangemanget vinner Nahid tid. Hon kan beveka Ahmad att få behålla sonen och bli Mashoods officiella hustru, inte bara hans hustru i ett temporärt och för samhället dolt äktenskap.
Nahid måste också få brodern, familjeöverhuvudet, att acceptera ”sigheh”. Även han är våldsam och vill inte att systern vanärar familjen. Dessutom har Nahid hyresvärden att klara av, som med hot om vräkning vill se Nahid omgift med sin släkting. Ett ständigt orosmoment i Nahids värld utgör sonen. Han är i de begynnande tonåren, dras till spel och dobbel och identifierar sig med fadern.
Sareh Bayat gör en fin rollgestaltning av Nahid. Redan 2011 uppmärksammades hon också internationellt då hon tillsammans med övriga kvinnliga aktörer i filmen ”Nadir och Simin – en separation” delade på silverbjörnen för bästa kvinnliga insats.
Regissör Ida Panahandeh är en av Irans få kvinnliga regissörer med bakgrund i dokumentärfilm och TV-produktion. Hennes avsikt med ”Nahid” är att skildra en kvinna som slits mellan sin älskare och sin son, inte att belysa alla iranska kvinnors situation, uppger hon i en intervju inför Cannesfestivalen 2015.
Ida Panahandeh lyckas väl med att sätta oss in i Nahids komplicerade dilemma. Det Ida Panahandeh, med eller mot sin avsikt, också lyckats med är att ge en tydlig bild av en ensamstående kvinnas utsatthet i ett land där religion, patriarkal samhällsordning och manligt våldsbeteende bidrar till att göra situation svår för kvinnor som, likt Nahid, själva vill styra sina liv.
Det blir fyra filmögon för ”Nahid” och hopp om att filmen hittar en svensk distributör. Det förtjänar den.
2015-11-02
