Under en begravning på landsbygden i Bulgarien tar en grupp sörjande farväl av Valentina (Maria Bakalova), som var fru till konstnären Vasil (Ivan Savov) och mor till reklamaren Pavel (Ivan Barnev). Fadern Vasil ber sonen Pavel att ta foton av modern i den öppna kistan innan locket läggs på. Pavel vägrar och Vasil sliter till sig kameran och tar närbilder av sin döda hustru.
Vi begravningskaffet påstår en grannfru, att den döda Valentina har försökt ringa henne på mobilen. Vasil, som är förtvivlad över hustruns död, vill genast besöka ett känt medium, Ruvi, för att få kontakt med sin fru. Sonen Pavel försöker hindra fadern, men båda ger sig ändå i väg till seansen, där de råkar i gräl om avgiften. Vasils och Pavels redan ansträngda relation eskalerar under dramat.
Pavels gravida fru kräver att maken förser henne med kvittensylt. Faderns sorgetrauma gör denne aggressiv och snudd på psykotisk. Pavel stressas maximalt av sin krävande fru och faderns oresonliga nycker.
När Vasil försvinner in i en skog åker Pavel till en polisstation för att få fadern efterlyst. Två ointresserade poliser skrapar lotter och Pavel får själv skriva anmälan. En av poliserna äter smörgås och brer på hemmagjord kvittensylt. När poliserna tar rökpaus försöker Pavel stjäla kvittensylt till sin hustru, men blir påkommer och inspärrad. Här övergår filmen från mörk dramakomedi till fars.
Pavel hittar sedan fadern sovande naken och blodig i skogen och tar honom med milt våld till sjukhus där en korrumperad läkare kräver pengar. Pavel och Vasil åker i väg på en slags roadtrip, där Vasil slänger av sonen och själv kör i diket. Vasil stjäl en häst och vagnekipage från bönder, som skördar pumpor. Här har handlingen blivit till en absurd burlesk och man irriterar sig på den förvirrade, oresonlige Vasil och sympatiserar alltmer med Pavel som försöker rädda sin far.
Filmskaparna Kristina Grozeva och Petar Valchanov (Läxan 2014, som vann pris vid Göteborg Film Festival 2015 och Äran 2016, prisbelönt i bl.a. Dublin, Ghent) skapade tillsammans Abraxas Film för att producera sina ovanliga, intressanta filmer. Filmen Min far och jag har redan vunnit filmpriser och utsågs till Bulgariens bidrag till vid Oscarsnomineringen för Bästa Internationella film 2021.
Min far och jag berättar om två förtvivlade, överspända män som inte når fram till varandra eftersom de är mitt i känslomässiga kriser som de inte kan lösa. Det är underhållande med alla absurda, paradoxala händelser. Det som triggade dramat var att fadern inbillat sig att ha dödat hustrun och att någon säger sig hört hennes röst från andra sidan, vilket får en dråplig förklaring. Far och son försonas när de skär kvittens för att laga sylt till Pavels hustru och Pavel berättar en glad nyhet.
Filmen lär vara inspirerad av filmmakaren Petar Valchanows egna upplevelser som sedan skruvats till och blivit en mörk och komisk film som roar mera än de oroar, trots de i grunden allvarliga ämnena som stor sorg och svåra skuldkänslor. Skådespelarna Ivan Savov som Vasil och Ivan Barnev som Pavel är båda välutbildade, prisade bulgariska aktörer som med stark inlevelse gestaltar och övertygar filmens rollkaraktärer utan överspel, trots att handlingen bitvis är känn, som sagt, alltför skruvad. Men dramats dynamik växer och man dras in i den ena absurda, katastrofala händelsen efter den andra. När upplösningen inträder pustar man ut och ler lättad. Mycket väsen för ingenting? Nej, men en engagerande, spännande filmstory som håller sin publika oroad, road och intresserad hela tiden, men också blir berörd av en son som, trots allt, inte överger sin sårbara, desperata far.
Av en stark trea och svag fyra väljer jag fyra filmögon av fem. 2022-04-27