Recension: Mama

eye eye eye

mama
Nicolaj Coster-Waldau och Jessica Chastain i Mama.

Regi: Andrés Muschietti Executive producer: Guillermo del Toro Manus: Andrés Muschietti, Neil Cross m.fl. Skådespelare: Jessica Chastain, Nicolaj Coster-Waldau, Megan Charpentier, Isabelle Nelisse, Daniel Kash m.fl.
Genre: Skräck, thriller
Ålder: 15 år
Speltid: 100 min
Land: Spanien, Kanada
Biopremiär: 3 april 2013
Ålder: Från 15 år
Distributör: Universal International Pictures
Länk till Imdb

En old school rysare som får dig att hoppa till.
I spåren av finanskrisen 2008 skjuter en pappa Lucas (Nicolaj Coster- Waldau) sin fru och tar med sig deras två döttrar Victoria (Megan Charpentier) och Lilly (Isabelle Nelisse) på en planlös bilresa, som slutar med att de kör i diket. De börjar irra omkring i skogen och hittar en övergiven stuga, där pappan tänker skjuta sina döttrar, men ”någonting” dödar honom. 5 år senare hittas barnen i stugan och tas om hand av deras pappas bror Jeffrey (Coster- Waldau igen) samt hans flickvän (Jessica Chastain). Hur barnen kan ha klarat sig själva i stugan är ett mysterium, men de säger att de inte varit ensamma. Någon de kallar ”mama” har tagit hand om dem. En psykolog (Daniel Kash) tror att den äldsta flickan tagit på sig rollen som ”mama” och försöker genom hypnos få fram ledtrådar. Det visar sig snart att ”mama” Inte är någon fantasifigur utan något mycket mer fasansfullt.

Giullermo del Toro, som skrev och regisserade Hellboy 2004 och Pans labyrint 2006 serverar oss nu Mama, som är en explosion av skräck. Det är höga ljudeffekter mystik, mardrömmar och spöken. Det läggs inte ned så mycket tid på bakgrundsstoryn eller på förklaringar, även om en del kommer efterhand. Man slungas rakt in i spökvärlden.

Filmen är välklippt och med bra grafik.Andrés Muschietti gör sin långfilmsdebut som regissör och det finns ingenting att klaga på där. Manuset känns genomarbetat och både del Toro och Muschietti verkar ha vetat vad de ville ha och lyckas med det. Med del Toro som producent borde det inte vara någon dussinskräckis och det är det inte heller. Nicolaj Coster- Waldaus insatser i två roller är ok, men inget som man lägger på minnet.

Oscarsnominerade Jessica Chastain från bl.a. Zero dark Thirty 2012 känns som en liten besvikelse. Hon pendlar i uttryck mellan frustrerad och rädd och har varit mycket bättre i andra roller. Till hennes försvar ska sägas att hon kanske inte fått mycket att jobba med. Daniel Kash som psykologen Dr. Dreyfuss är välspelat och han ser också ut som sin rollkaraktär. Megan Charpentier och Isabelle Nelisse insatser som döttrarna är dock otroligt bra. Deras roller är kanske de mest krävande, speciellt Isabelle Nelisses porträtt av den yngsta systern Lilly är någonting alldeles extra.

Filmusiken är välanpassad till filmen.Mama är full av effekter redan från start. Det gör att tempot måste skruvas upp hela tiden för att hålla spänningen, vilket skaparna inte lyckas med. Filmen tappar i skräckeffekt och mot slutet har vi sett Mama så många gånger att det känns lite larvigt. Jag hade hellre sett att del Toro inte visat upp henne så ofta som han gör.

Gillar du skräckfilmer av den gamla goda stilen så är Mama en film du kommer att gilla. Bänka dig med kompisarna och popcorn en lördagskväll, men håll i stolkarmarna. Du kommer att hoppa högt några gånger. 

Filmen får tre filmögon.

2013-03-27
RobertA

Robert Angermund