Filmen Lucky är en lågmäld historia om en ensam, åldrad man i amerikanska södern. Lucky lever ett stillsamt liv på egen hand i sitt hus omgivet av kaktusar och öken. Han har samma rutiner varje dag. Han börjar med sin yoga, tar sin promenad till stamcaféet, där han stillsamt löser sina korsord och småsnackar med personalen. På vägen hem handlar han sina cigaretter i affären och avslutar kvällen på sin bar med byns stamgäster. Lucky har många bekanta, men inte så många nära vänner, men omgivningen bryr sig om Lucky och han är omtyckt trots att han är aningen säregen och lite av bygdens original.
Vi vet inte så mycket mer om Lucky. Han har det ganska bra och är frisk och kry även om det är lite ensamt emellanåt. Tills en dag då han oförklarligt faller ihop hemma i sitt kök och läkaren har ingen förklaring att ge. Lucky är frisk som en nötkärna. Det är nästan så att man tror Lucky blir besviken på svaret.
Filmen vill skapa en större mening än det vi ser på ytan – en ensam gammal man i Cowboyland. Melankolin kommer successivt smygande i filmen, i takt med att vi får följa Luckys promenader genom staden, förbi öknen, beskådandes kaktusarna. Men resultatet lämnar oss ändå frågande. Vad tänker Lucky, hur mår han och vem ringer han varje kväll och pratar med? Även om filmen visar scener där Lucky har samtal om livet, med både vänner och okända, får vi inte riktigt reda på det påverkar honom. Det är inte alltid uppenbart hur och vad han tänker och känner inombords. Förutom då han minns sitt livs sorgsnaste ögonblick då han som barn av misstag sköt ihjäl en härmfågel.
Det finns dock en eftertanke, djup och melankoli i filmen och många fantastiska dialoger. Dessa dialoger är det som är tyngdpunkten i filmen. Stillsamma, eftertänksamma scener om dödstankar, relationer, saknad, att vara någon och något. Det ger filmen en aning mer spirituell upplevelse. Filmen Lucky ger plats för reflektion efteråt, men är ändå ingen fullträff. Jag går därifrån med känslan av att det saknas något.
Lucky är Harry Dean Stantons sista film efter en lång karriär. Jag uppfattar den som en fin hyllning till skådespelarens liv och han gör en fantastiskt fin rollprestation. Jag kan samtidigt inte låta bli att undra hur mycket i rollen som egentligen är baserat på hans egna liv. Kanske är det hans berättelse och hans historia. Det är filmens styrka.
Filmen Lucky ger ändå en viss eftertanke, men är ingen fullträff. Jag går därifrån med känslan av att det saknas något. Jag saknade summeringen, att man på något sätt skulle binda ihop säcken och få en aha -känsla av de samtal och ämnen som tagits upp. Att både jag, och kanske även Lucky, skulle bli mer upplyst.
Lucky är Harry Dean Stantons sista film efter en lång karriär. Jag uppfattar den som en fin hyllning till skådespelarens liv och han gör en fantastiskt fin rollprestation. Jag kan samtidigt inte låta bli att undra hur mycket i rollen som egentligen speglade hans egna liv. Kanske är det hans berättelse och hans historia också? Det är i så fall filmens styrka.
Tre filmögon av fem.
2017-10-24
