Recension: Litet land

Gediget omskakande filmdrama om etniska våldsdåd i Östafrika skildrat genom barns ögon
eye4
Originaltitel: Petit pays
Regi: Eric Barbier
Manus: Eric Barbier efter bok av Gaël Faye
Medverkande: Jean-Paul Rouve, Isabelle Kabano, Djibril Vancoppenolle m fl.
Genre: Drama
Land: Frankrike, Belgien
Längd: 111 min.
Ålder: från 15 år
Svensk biopremiär: 24 september 2021
Svensk distributör: Lucky Dogs

Burundi ligger i Östafrika och gränsar till Rwanda, Tanzania och Kongo-Kinshasa samt har ca 11,5 milj. invånare. Huvudstad är Gitega och största stad Bujumbura. Folken är som i Rwanda tidigare uppdelade i tutsier och hutuer. Den konflikten blossar upp i filmdramat Litet Land. Efter att valde presidenten mördats utbröt etniskt våld mellan hutuer och tutsier och omkring 500 tusen burundier försvann och många hundratusen flydde landet.

Den tioåriga Gabriel Chappaz kallad Gaby (Djibril Vancoppenolle) växer upp i ett ganska välbärgat hem tillsammans med sin syster Ana. Pappan är vit, fransk byggentreprenör. Familjen har tjänare. Mamman Yvonne (Isabelle Kabano) är färgad och från Rwanda, en lång, slank elegant kvinna som vantrivs och vill flytta till Paris, vilket föranleder gräl mellan föräldrarna. Men Gaby lever som i ett paradis och leker med sina fyra kompisar ofta runt ett gammalt Volkswagen bussvrak. Pojkarna är äventyrliga och pallar mangofrukter och jagas av arga vuxna och busar i skolan. Så trappas oroligheterna mellan hutuer och tutsier upp i Rwanda och det förändrar Gabys liv för alltid.

På natten hör Gaby och Ana bomber och gevärsskott komma allt närmare. Pappan vrider desperat och förgäves på sin lilla radio för att få nyheter. Mamma flyr till Rwanda, men tvingas återkommer och då svårt krigsskadad och kan varken tala eller lyssna. Ofta är det hemska nyheter som familjen får höra, som gör att de upplever dödshot och försöker desperata finna lösningar. Men kriget kommer bara närmare och till sist ödeläggs familjens bekväma villa och alla dödas, flyr eller gå under psykiskt. Även om vi inte ser blodiga massmordsscener, så är några fruktansvärda avsnitt som etsade fast i minnet. En pojk kommer till Gabys hus och ber om skydd, men pojken hittas och misshandlas svårt på stranden. Gaby tvingas att tända eld på den bensinindränkta bilen där pojken sitter bunden. Det är nästan outhärdligt att se. Till slut lyckas pappa få sina barn att fly till Frankrike. När Gaby återvänder är pappan mördad liksom tjänare. Mamman sitter på golvet i deras öde, sargade villa och är inte kontaktbar.

Filmen är baserad på en debutroman av Gaël Fayes. Filmen utspelar sig under början av 1990-talet då inbördeskriget i Rwanda blir ett av de värsta folkmorden i nutidshistorien. Vi besparas värsta våldsbilder, men följer Gabys familj, som faller sönder.

Regissör Eric Barbier leder mästerligt sina aktörer genom såväl det goda livet och senare under krig och massaker, ofta sett genom Gabys och andra barns ögon och upplevelser. Det är ett omskakande drama som är så välgjort att man får dokumentär känsla. Alla skådespelarna gestaltar övertygande sina roller, inte minst barnen som inte tycks styras av några vare sig filmkameror eller sceninstruktörer. Det är utomordentligt bra gjort.

Litet land blev nominerad 2021 till bästa manus av César Awards, Frankrike.
Det blir fyra starka filmögon för Litet land.
2021-09-22