Recension: Life Itself

Rikt, gripande, oförutsägbart och konstfullt skapat drama
eye4
Originaltitel: Life Itself
Regi och manus: Dan Fogelman
I rollerna: Oscar Isaac, Olivia Wilde, Antonio Banderas, Annette Bening, Olivia Cooke, Sergio Peris-Mencheta, Laia Costa, Alex Monner, Mandy Patinkin m.fl.
Speltid: 117 min.
Genre: Drama
Censur: Från 15 år
Biopremiär i USA: 21 september 2018
Svensk biopremiär: 30 november 2018
Distribution: Scanbox Entertainment

I Life Itself följer vi ett New York par Will (Oscar Isaac) och Abby (Olivia Wilde) från skoltid till giftermål och deras barn Dylan. En tragisk händelse kommer att kasta skuggor över en rad kommande livsöden, som ger dramat alltmer tyngd och relevans.

Manus till Life Itself består av olika rollkaraktärers berättelser, som först verkar fristående, men under filmens gång skickligt vävs samman och länkas till varandra på fascinerande sätt. Handlingen låter sig därför inte återberättas så lätt. Filmen gör tidshopp och intrigerna har överraskande vändningar. Filmen är indelad i 5 kapital, som ger den struktur och binder ihop de till synes lösa trådarna.

Kapitel 1 har titeln “The Hero” (Hjälten), där vi möter Will hos sin terapeut Dr. Cait Morris (Annette Bening). Han har traumatiserats svårt av Abbys svåra händelse och har vårdats på institution. Han är instabil och löser sin situation drastiskt.

Kapitel 2 berättar om Dylan Dempster (Olivia Cook), som är dottern till Will och Abby och växer upp hos sin farfar Irwin (Mandy Patinkin) och farmor Linda (JeanSmart). Hon är uppkallad efter Bob Dylan, vars låtar återkommer i filmen. Dylan utvecklas till en upprorisk och självständig ung kvinna som bland annat vrålar ut sin smärta i ett högljutt punkrockband.

Kapitel 3 förflyttar oss till Spanien och introducerar oss för familjen Gonzalez som driver en stor odling olivträd ägd av Mr. Saccione Gonzales, övertygande gestaltad av Antonio Banderas. Han kallar till sig en anställd Javier (Sergio Peris-Mencheta) och berättar sin dramatiska livshistoria för honom, men Javier förblir oberörd. Saccione Gonzales imponeras av Javiers stabila person och utnämner honom till förman. Javier gifter sig med Isabel (Laia Costa) och de får sonen Rodrigo (Álex Monner).

Kapitel 4 fokuserar på sonen Rodrigo, som är begåvad och får utbildning på universitet i New York av den förmögne Mr. Saccione Gonzales medan Rodrigos älskade mor Isabel försvagas av cancer.

Kapitel 5 handlar om tredje generationen från Will och Abby, där Elena Dempsey-Gonzalez (Lorenza Izzo) vid en bokrelease berättar om sina rötter i sin nyutgivna romanbiografi och som också binder samman de olika kapitlen till ett fängslande familjeepos.

Att återge handlingen i kapitlen ovan var för mig att skriva om den. Du som ser filmen ska låta dig överraskas av skeendena i dramerna. Filmens behållning är just att oförberedd uppleva den, med sina olika tidslinjer, karaktärer och sammanhang. Vem som är god eller ond, hjälte eller skurk växlar hela tiden och jämnas ut till något respektfullt för livet och människan.

Det är starka berättelser som växer i kraft och känsla och imponerande bra gjort av regissören av manusförfattaren Dan Fogelman. Det är ibland melodrama men hela tiden underhållande, tankeväckande och med värdefulla budskap. Dan Fogelman är kanske mest känd för tv-serien. This is Us 2016- , som har stor framgång i USA och nominerats till Emmy och Golden Globe för bästa tv-serie. Den är älskad för sitt varma tonfall, vilket också kan sägas om Life Itself.

Modern Isabel säger till son Rodrigo från sin sjukbädd; Vi möter olyckor och svårigheter i våra liv och som får ner oss på knä. Men om vi försöker resa oss och gå vidare, så kommer vi så småningom att möta kärleken. Det är vackert och uppmuntrande sagt och det som jag tog det med mig från pressvisningen.

Det blir fyra starka filmögon av fem.
2018-10-02