Recension: Lamm

Vackert, välspelat men segt drama utan top-noche
filmens-betyg-två-av-fem
Originaltitel: Dýrið
Regi: Valdimar Jóhannsson
Manus: Valdimar Jóhannsson, Sjón
Skådespelare: Björn Hlynur Haraldsson, Hilmir Snaer Gudnason, Noomi Rapace
Genre: Drama, skräck, fantasi
Längd: 106 min.
Språk: isländska
Svensk biopremiär: fredag 11 mars 2022
Distributör: TriArt Film

Filmen Lamm börjar med ett snöigt landskap i de mäktiga isländska bergmassiven. Något rör sig i dimman och vi ser hur en flock hästar skräms av något och flyr. Här sätter långfilmsdebutanten Valdimar Jóhannsson oss i stämning som oroar och gör oss frågande.

I en dalsänka lever fåruppfödarna och bönderna Maria (Noomi Rapace) och Ingvar (Hilmir Snær Guðnason) på en isolerad gård. Paret är barnlösa och sköter om sina djur. De hjälper tackorna när de föder och vid ett tillfälle gör de en förunderlig upptäckt. De tar hand om ett nyfött lamm och vårdar det som ett barn. Modertackan står utanför deras sovrumsfönster och bräker efter sitt lamm och straffas hårt för det.

Det är en mörk och märklig saga som berättas för oss, en slags fabel där människa/djur överlappas. Filmfotografen Eli Arensons vackra bilder av det karga och ödsliga markerna och höjderna är suggestiva. Regissören Valdimar Jóhannsson har också skrivit filmmanus tillsammans med poeten och författaren Sjón. Dramat är mycket långsamt berättat och efter tre kvart har ännu inget anmärkningsvärt eller mystiskt hänt. Þórarinn Guðnasons musik och bakgrundsljud är effektiva för att skapa skrämsel, men händelserna saknar skräckslag.

Ingvars bror, ex-popstjärnan Pétur (Björn Hlynur Haraldsson) dyker oväntat upp efter att ha kastas ut från en bil av skumma individer. Péters närvaro är en trevligt avbrott för lantparet, men också störande med sitt ifrågasättande varför paret sköter om ett lamm som en dotter och låter det sova i en spjälsäng i deras sovrum. När Péter gör närmanden mot Maria skickar hon i väg honom.

Svenskfödda Noomi Rapace blev för många känd genom sin roll Lisbeth Salander i Stieg Larssons trilogi Män som hatar kvinnor 2009 för vilken hon fick en Guldbagge 2010, Flickan som lekte med elden 2009 och Luftslottet som sprängdes 2009 och även i TV-serien Millenium 2010. Hon är framgångsrik i Hollywood i filmproduktioner som Dead Man Down 2013, The Drop 2014 och Rupture 2016. Noomi Rapace gör sin Maria i Lamm med stark närvaro och är övertygande i sin rollkaraktär.

De är inte självklart hur filmen Lamm ska kategoriseras, som isländskt relationsdrama, en folksaga eller en semiskräckis? Den har överraskningsmoment, men som knappast är gastkramande. Framför allt är filmen seg och man väntar på någon slags urladdning eller något crescendo, men det blir ganska slätstruket när dramatiken slår till. Filmen är väl iscensatt, har utmärkt scenografi och aktörerna är trovärdiga i sina roller. Men det räcker inte. Filmens förväntade skräll uteblir. Ens reaktion blir mera av jaså, nästan som en gäspning.

Visuellt är Lamm tilltalande, skådespelarna, framför allt Noomi Rapace, välvalda och ämnet annorlunda, men det räcker inte. Det blir tamt, alltför utdraget och det som ska vara filmens top-notch ganska fånigt.

Två filmögon av fem.
2022-03-04