Regi: Alexandra-Therese Keining
Speltid: 107 min.
Premiär: 29 juli 2011
Kategori: Drama
Ålderskategori: Från 7 år
Land: Sverige
Distributör: Nordisk Film
Vacker, men segdragen kärlekshistoria
Mia (Ruth Vega Fernandez) och Frida (Liv Mjönes) är i 30-års åldern och möts för första gången på deras respektive föräldrars förlovningsfest. Mias pappa Lasse (Krister Henriksson) och Fridas mamma Elisabeth (Lena Endre) ska gifta sig. Mia och Tim (Joakim Nätterqvist) planerar för sitt bröllop. Frida är lesbisk och är sambo med Elin (Josefine Tengblad). Under en helg bor Mia, Frida och mamma Elisabeth på en isolerad skärgårdsö och ljuv musik uppstår mellan Mia och Frida. Deras förälskelse komplicerar familjerelationerna och Mia tvingas ta ställning till sina känslor och konsekvenserna de får för hennes liv.
Kyss mig är egentligen ett traditionellt triangeldrama. Nu råkar det handla om lesbiska förhållanden, men i sak skiljer sig inte storyn från massor av filmer och litteratur på samma tema. Josefine Tengblad (Elin) producerar även filmen och är en av idégivarna till den. Hon har själv gått ut med sin egen övergång från ett heterosexuellt förhållande till ett lesbiskt, en säkerligen omtumlande erfarenhet för alla involverande, men som företeelse varken unik eller speciell. Filmen balanserar hela tiden på gränsen till det banala, en chic lit i lyxförpackning med vackra, unga människor i passionerade möten och en stelbent omgivning, som inte riktigt hänger med.
Filmens vackra filmfoto av Ragna Jorming skildrar smakfullt och poetiskt människor och miljöer i mjuka färger, utan att bli insmickrande eller krångligt. Men de stumma närbilderna av huvudpersonerna och kärleksscenerna blir ibland irriterat utdragna. Filmens manusförfattare och regissör, Alexandra-Therese Keining, håller filmen i strama tyglar och förfaller sällan till överdrifter. Veteranerna Lena Endre och Krister Henriksson gestaltar sina rollfigurer kompetent och erfaret. Av övriga skådespelare urskiljer sig Joakim Nätterqvist, som den bedragne fästemannen, en roll han gör med känslighet och inlevelse. Största ansvaret vilar givetvis på huvudrollerna, Mia och Frida, som kreeras ömtåligt och med övertygelse. Ändå stannar filmen på snygg och ganska välgjord kärlekshistoria, som gjorts så oerhört mycket mera minnesvärt och filmhistoriskt av filmmakare genom tiderna.
Filmen får två ögon för filmfoto och bra regi.
Jan-Eje Ferling
