Den danske regissören och författaren Thomas Vinterberg, som också regisserat Jakten från 2012 med bl.a. Mads Mikkelsen, en film som nominerades till en Oscar 2014, har med filmfotografen Antony Dod Mantle skapat en version av dramat Kursk som är kusligt realistiskt framställt. Jag kan inte undgå att ibland tänka, hur i h-e iscensätter man en exploderande ubåt och skildrar den panikslagna besättningen, under- och över vatten och undergången? Det är utmärkt gjort.
Filmen handlar om ryska ubåten K-141 Kursk, vars torpeder ombord exploderade i december 2000 och fläkte upp skrovet. Ubåten sjönk i Barentshav och i fören kunde ett 20-tal sjömän hålla sig vid liv, med hopp om hjälp av ryska flottan. Det var fortfarande kalla kriget och händelsen blev ett politiskt drama på högsta nivå. Flera internationella fartyg med miniubåt och dykare var beredda att hjälpa de nödställda. Men de ryska myndigheterna gav inte tillåtelse och de anhöriga blev desperata. Katastrofen utlöste en serie lögner från de ryska myndigheterna, var ubåtsflotta var rostiga och uselt underhållna. Försök gjorde att rädda besättningen, men fick avslutas pga. tekniska problem. En välfungerande rysk ubåt Mir däremot fraktade turister till att se det förlista skeppet Titanic.
Thomas Vinterberg polariserar de olika grupperna och det blir snabbt tydligt vilka som är hjältar, offer och vilka som är ”skurkar” och jag antar, att det stämmer med historiebeskrivningen. Ryska myndigheter var först villiga att medverka i filmproduktionen, men drogs sig ur.
Matthias Schoenaerts gör huvudrollen som ryska örlogsbefälet Mikhail Averin med den äran. Hans kamp för sin besättning och för att komma hem till sin son och hustru som väntar tillökning, är imponerande gjort. Colin Firth gör stilenligt och korret amerikanske marinchefen Commodore David Russell och utstrålar godhet och medkänsla, vilket saknas hos ryska krigsgeneralerna i filmen. I mindre roller ser vi Max von Sydow som ryske amiralen Vladimir Petrenko, just så uttryckslös och kall som rollen kräver. Pernilla August gör sjömanshustrun Oksana och står för dramatiska utspel, där hon brinner av vrede mot ryska befäl och generaler. Man känner verkligen med de ryska änkorna och deras barn och deras förtvivlan över att inte få klara besked. Besättningen, 118 män, dog på Kursk och lämnade 71 barn efter sig och deras mödrar.
Jag är imponerad av de visuella effekterna, aktörernas insats och även om det fiktiva dramat inte i detalj skildrar det historiska förloppen, så levererar Thomas Vinterberg ändå ett välgjort, gripande och spännande filmdrama med starka känslor av lojalitet, smärta, panikångest och hjältemod.
Fyra filmögon av fem.
2019-02-25
