Regi: Fredde Granberg
Speltid:  83 min.
Premiär: 4 juni 2010
Distributör: AB Svensk Filmindustri

Töntig parodi
Fredde Granberg var den mest karismatiske och dråpligaste raggaren i TV-duon ”Ronny och Ragge” från 1991-93. Nu regisserar Fredde och klipper filmen om kommissarie Späck, som vill driva med svensk polisfilm, främst Beck-filmerna. Resultatet är magert, trots en parad av svensk stjärnskådespelare som Cecilia Frode (lädersadisten och polistjejen Irene Snusk), Kjell Bergkvist (Holk), Per Morberg (kvinnliga polischefen Ohren) och i huvudrollerna Leif Andrée (Späck) och Johan Hedenberg (Gråvald Karlsson).

Bristerna ligger i manus och regi (sorry, Fredde). Filmen saknar inte idéer. Man känner hur de kreativa grabbarna flabbat fram uppslagen en masse runt bordet. Men iscensättningarna brister i finess, vilket bra parodier måste ha, annars blir det buskis. Och det är nåt annat. Filmmakarna har inspirerats av den amerikanska Spoof-traditionen och filmer som ”Nakna pistolen”, ”Ace Ventura” och ”Dum & Dummare”, som är mer välgjorda och har bättre casting, även av småroller. I Späck plockar man in svenska mediakändisar i sina yrkesroller som Hasse Aaro, Leif GW Persson. Men det blir för enkelt.

I foajén till pressvisningen bjöds på svarta glasögon, eftersom filmen är i 2-D. Den är även gjord i ADHD. Ganska roligt. Några skolklasser lyckades snacka sig in på visningen och stod för matinéstämningen. Men skratten glesnade och applåderna efteråt var mer artiga än hjärtliga. ”Jag ska ha ihjäl den jäveln så han dör”, säger Späck. Är det roligt? Ja, så sa vi i grundskolan. Men inte ens den åldersgruppen var särskilt road i salongen.

Det blir ett filmöga för filmteamets glada humör och Freddes energiflöde.
Jan-Eje Ferling