Regi: Robert Luketic
Speltid: 100 min.
Premiär: den 16 juni 2010
Distributör: AB Svensk Filmindustri
Tunn och enahanda actionthriller
Barbiesöta Jen Kornfeldt (Katherine Heigl) träffar Kensnygge Spencer (Ashton Kutcher) i Nice, där Jen, efter sin skilsmässa, semestrar med sina föräldrar (Tom Selleck och Catherine O´Hara). Kärlek uppstår och Jen gifter sig med Spencer. Dom bosätter sig i fin villa i USA och hoppas på idylliskt familjeliv. Men Spencer har förflutet som yrkesmördare och dubbelagent, jobb som han anser sig ha hoppat av ifrån. Men det visar sig inte vara så lätt. Snart sagt verkar alla ha fått i uppdrag att, mot betalning, mörda Spencer. Jen, som först bara var en snygg, aningslös blondin, faller snabbt in i rollen som Spencers beskyddare och tillsammans mejar de ned sina förföljare, som inkluderar vänner, grannar och arbetskollegor.
Manus av Ted Griffin och Bob deRosa har lite småroliga repliker ibland, men filmen är lättsam intill nördhet. Frågor om sammanhang och logik får lämnas därhän. De döda bovarna ligger spridda lite varstans och inga poliser eller utredare kommer och ställer några frågor. Man mördar och hämnas i stunden ”and that´s it”. Killers har tagit ingredienser från traditionella action thrillers såsom vackra, goda hjältar och hjältinnor samt fula, elaka bovar, biljakter, exploderande helikoptrar, smygande steg i mörkret och ett j-a skjutande och smockande i tjusiga miljöer.
Publiken kan slå ihjäl 90 minuter av sin livstid, torka sig om munnen efter Cola och popcorn och g hem. Om man inte förväntar sig mer, så fungerar det hjälpligt. Annars finns det massor av välgjorda, smarta actionrullar att hyra eller se på kabel-tv som, kvalitetsmässigt, ligger skyhögt över Killers. Filmproducenterna tjänar idag mer på DVD och kabel-tv än på biljettintäkter. Därför produceras flöden av mediokra lågbudgetfilmer, som i långa loppet betalar sig väl genom andra visningsställen än på bio.
Killers får ett svagt filmöga för några roliga repliker och situationer.
Jan-Eje Ferling