Domaren Ariane Felder (Sandrine Kiberlain) är singel, nitisk i sitt arbete och ska utnämnas till hovrättsråd. Vid ett läkarbesök får hon ett oväntat besked om sitt tillstånd. En blöt nyårsfest hade vänt upp och ner på hennes strikta tillvaro och hennes möte med en fruktad brottsling får drastiska konsekvenser. Hon hamnar i en farsartad fas i sitt liv som hotar hennes karriär och rykte.

Philippe Guillaume valde artistnamnet Albert Dupontel för att skydda sina föräldrar, som var läkare och tandläkare. Hans väg till skådespelare och regissör har inte varit spikrak. Han gav upp sin läkarutbildning efter fem år och började i stället studera på École du Chaillot National Theatre. Dupontel fick skiftande arbeten inom teater, TV och film och blev senare prisbelönad för sina filmer och prestationer som aktör.

Kärlek och brott är en rolig och välgjord film, där Dupontel såväl regisserar, spelar en av huvudrollerna och bidrar till filmmanus. Efter idogt sökande efter en lämplig skådespelare till den kvinnliga huvudrollen, fann han till slut Sandrine Kiberlain. Hon blev en fullträff för rollen som domaren.

Filmen är utmärkt i många avseenden. Skådespelarna gör fantastiska insatser, inte minst Nicolas Marié som den stammande, teatrale försvarsadvokaten. Övriga biroller är också väl castade. Det skickliga filmfotot av Vincent Mathias ger bilderna bredd och höjd och kameran får jobba i alla möjliga positioner. Tempot känns rätt, inte en död minut. Överraskningarna kommer i tät följd och de dråpliga situationerna avlöser varandra. Mötet mellan domaren och brottslingen, mellan hög moral och omoral ger filmen dess spänning och tokroliga lägen.

Sandrine Kiberlain vann pris som bästa skådespelare på César Wards, France 2014 och har nominerats på flera filmfestivaler för sin rollinsats. Filmen annonserades som surrealistisk, men även om partierna gränsar till det overkliga, så håller den sig på mattan. Det är överdrivet, typerna karikerade och händelserna galet roliga, men så här skulle det kunna gå till, kanske. Albert Dupontel gör rollen som den monstruösa förbrytaren ytterst rolig. Den drivne boven är tuff, men också en känslig och omtänksam kille, som verkar ta sitt ansvar när det behövs. Han borde få pris som aktör här och det kanske kommer. Filmen är inget mästerverk, men extremt komisk och underhållande. Men man får släppa sina föreställningar och flytta på sina moralramar, om man har några, för här svänger det.

Filmen får fyra starka filmögon av fem.
2014-11-22