Originaltitel: Los amantes pasajeros
Genre: Komedi
Regi och manus: Pedro Almodóvar
Land: Spanien/2013
Skådespelare: Javier Cámara, Pepa Charro, Lola Dueñas, Cecilia Roth, Antonio Banderas, m fl
Längd: 90 min.
Språk: Spanska
Åldergräns: 15 år
Biopremiär: 5 juli 2013
Distributör: TriArt Film i samarbete med Noble Entertainment
Länk till Imdb
Intressanta karaktärer i snygg och välgjord Almodóvar-komedi.
Kära passagerare är, om jag räknat rätt, Pedro Almodóvars 22:a långfilm som regissör. Auteuren Almodóvar har som brukligt också skrivit manuset. Det är en betydligt lättsammare historia än hans förra film, The skin I Live in från 2011, också med Banderas, men där i huvudrollen. De som förväntar sig något i klass med The Skin I Live in, blir åtminstone lätt besvikna.
Men, det inte dåligt, för det är ganska roligt och underhållande hela vägen. Karaktärerna är extrema som vanligt, vilket är det normala i en Almodóvar-film. De internationella spanska stjärnorna Penelope Cruz och Antonio Banderas har här endast små, men för berättelsen viktiga biroller, vilket jag här inte tänker avslöja. De för oss svenskar mindre kända spanska aktörerna visar sig vara lika kompetenta som de mer namnkunniga.
Ett charterplan med avgång från Spanien med destination Mexico blir tvunget att cirkulera över Spanien och det hela kan uppfattas som en metafor för dagens kaotiska situation i Spanien med den ekonomiska krisen i fokus. Hela besättningen verkar vara åtminstone bisexuell och bögskämten haglar och efter ett tag blir det dock lite tröttsamt, lite repetitivt. De sexuella konflikterna och situationerna är inte heller lika chockerande som tidigare. Mest för att vi vid det här laget har vant oss vid att även andra filmskapare numera ytterligare har tänjt på gränserna. Men Almodóvar tycker genuint om alla sina ganska intressanta karaktärer, till och med en yrkesmördare. Vem det är avslöjas inte här.
Det hela är välproducerat och bakom kameran har vi också filmfotografen José Luis Alcaine, som i den förra Almodóvar-filmen ljussatte nattexteriörerna så fint att han, mellan två Almodóvar-filmer, fick jobba med Brian de Palma i Hollywood, dock med mindre intressant resultat.
Visst kan man kalla filmen för kitsch. Den är burlesk, men inte buskis och det är snyggt och underhållande.
Egentligen borde den få 3,5 i betyg, men halva betyg går inte här. Så jag blir tvungen att därför sätta en fyra eftersom en trea är för lågt, även om filmen är en lättviktare bland hans produktioner, som visar vilken bredd och tyngd han har i filmkonsten. Jag ser redan nu förväntansfullt fram till nästa Almodóvar-film.
László-Schüszler |