Francisca Gavilán som Violeta Parra i Jag vill tacka livet
Originaltitel: Violeta se fue a los cielos
Regi: Andrés Wood
Manus: Eliseo Altunaga
Fotografi: Miguel Ioannis Littin
Skådespelare: Francisca Gavilán, Thomas Durand, Christian Quevedo.
Längd: 110 min
Filmkategori: Drama, biografi.
Land: Chile, Argentina och Brasilien.
Biopremiär: 28 november 2012
Åldersgräns: 15 år.
Distributör: Folkets Hus och Parker/World Wide Cinema
Länk Imdb
Poetiskt, närgånget porträtt av en temperamentsfylld och folkkär konstnär.
Filmen berättar om den chilenska sångerskan och folkloristen Violeta Parra 1917 – 1967 (Francisca Gavilán) och hennes uppväxt i fattigdom med en alkoholiserad far. Den beskriver också hennes utveckling till konstnär med internationell berömmelse, men visar också hennes inre tvivel, brister och djupa passion. Hon begick självmord 49 år gammal.
Violeta Parras musik har sjungits och spelats in av artister som Joan Baez, U2 och i Sverige med Arja Saijonmaa. Filmen lägger fram Violeta Parra som grundare för La Nueva Canción, en latinoamerikansk folksångrörelse och skildrar hennes roller som konstnär, moder, älskare och entreprenör.
Man har valt att berätta från ett icke kronologisk perspektiv, men med en stark poetisk komponent och med drömska, magiska scener, vilket är ett stort plus i filmdramat. Trots tidshoppen, så smälter filmen samman till en enhetlig historia, som berör och imponerar.
Filmen är realistiskt berättad, utan schabloner eller sentimentalitet. Parras liv var slitsamt och hon fick kämpa hårt för sina segrar. Hon var bitvis gränslös och upprorisk mot auktoriteter och vägrade underkasta sig konvenanser och sociala normer.
Tyvärr saknas hennes kanske mest älskade sång Gracias a la vida (Jag vill tacka livet) i filmen. Många av hennes övriga sånger framförs utmärkt av Gavilán på spanska, men översätts inte till svenska. Det är beklagligt, eftersom vi därför går miste om en viktig del av Parras poesi och livssyn.
Francisca Gavilán ger ett naket, intensivt och jordnära porträtt av Parra och som hon vunnit flera filmpriser för. Regin av Andrés Wood är verklighetsnära och övertygar i gestaltningen av den komplexa och passionerade konstnären. Filmen har fått lysande mottagande världen över och har vunnit priser på festivaler som Sundance och är Chiles Oscarsbidrag.
Filmen får fyra filmögon för sitt fina filmfoto, sin regi, sitt utmärkta manus och trovärdiga skådespeleri.
Albert Herranz |