En snöig natt i februari 1972 sköts den populäre och extremt talangfulle jazzmusikern 33-årige Lee Morgan till döds av sin hustru/sambo, 46-åriga Helen Morgan, under pausen på ett gig på klubben Slug Saloon i New York East Village. Mordet kom som en chock i jazzvärlden. Paret var ett känt team i jazzsammanhang och verkade oskiljaktiga. Helen blev arresterad och satt fängslad en tid, men blev frisläppt med villkorlig dom. Lee Morgon hade kanske kunnat räddats, men det var extremt svåra körförhållanden, så ambulansen anlände inte förrän en timma senare och då hade Lee Morgan förblött. I filmen berättas om ett svartsjukedrama samma kväll på klubben. Lee Morgan hade träffat en ung flicka, som vägrade lämna stället, när Helen kom dit. Helen Morgan återvände senare, efter dådet, till sin barndomsplats i North Carolina och blev djupt engagerad i metodistkyrkan och tillbringade tiden med sin sjuka mor och sina barnbarn. Hon tog även examen på ett lokalt college och dog av hjärtproblem i mars 1966.
Lee Morgan debuterade redan som 16-åring, fick så småningom ett eget band och gjorde ett flertal skivalbum. Men han hamnade i drogmissbruk och tappade sin karriär. Han kom inte längre i tid eller inte alls till sina jazzframträdanden. Vi ett tillfälle kom han i sina tofflor och hade sålt sina skor och även överrock för pengar till droger. Av en händelse träffade han Helen Morgan, som tog sig an honom och såg till att han fick behandling och kunde återvända till musikkarriären. Hon blev hans allt i allo, älskarinna, manager, gode vän och supporter.
Helen Morgan blev mor redan som 13-åring och fick en son året därpå. Men hon lämna landsbygden och barnen till släktingar och flyttade till stan. Hon gjorde en kort och exklusive intervju om sitt liv med Lee Morgan i februari 1966 som spelades in och återges i filmen. Hon ville berätta sin egen version av historien. Helen var trött och visste att hon inte hade så lång tid kvar och dog i mars samma år.
Filmen ”I Called Him Morgon” berättar Lee Morgans historia liksom Helens, men är också en musikdokumentär. Massor av bilder från Lee Morgans musikkarriär och hans jazzmusik ligger som en ljudmatta hela tiden i bakgrunden. Ibland återges delar av TV-inspelningar av Lee Morgans konserter och hans skivor. En fest för jazzvänner.
Filmen är välgjord och berättar om Lee Morgans liv som musiker och hans relation till Helen. Många av hans musikkollegor och vänner intervjuas och ger intressanta inblickar i Lee Morgan liv och leverne. Hans talang är oomstridd och hans musikbegåvning i genren jazz är exceptionell. Filmen är fascinerande därför att den handlar om en jazzlegend, men också skildrar jazzmusikers och deras vänners liv och hur de umgås i New York under 60-talet. Filmen visar mycket snöiga nattscener, som ger föraningar till mordnatten och bygger upp dramat. I centrum finns intervjun med Helen, en stark kvinna vars hem i New York blev en fristad för många musiker, där de bjöds på mat och vänlig omsorg. Helen tyckte inte om namnet Lee och kallade Lee Morgan för Morgan, därav filmen titel.
Regissör och manusförfattare Kasper Collin föddes i Västergötland 1972 och är dokumentärfilmare, regissör, filmproducent och manusförfattare. Hans första långfilm var ”My Name is Albert Ayler” (2005) som lanserades i England och USA. ”I Called Him Morgan” tävlade på filmfestivalen i Venedig 2016 och har visats bland annat på Toronto Int. Film Festival, New York Film Festival och tävlade också på Stockholms Film Festival 2016.
”I Called Him Morgan” har hyllats av amerikanska kritiker som ”suverän” och ”en triumf” och även tippats på Oscarsnominering.
Filmen får fyra filmögon av fem.
2017-03-28
