Den kinesiska kulturrevolutionen kulminerade i slutet av 60-talet. Ledaren Mao Zedong och hans kommunistiska parti skulle skapa ett nytt Kina, fritt från borgerligt tänkande. Kulturrevolutionen ledde bland annat till att ”Maos lilla röda” flitigt citerades under några år i väst och att svenska filmintresserade nåddes av Pekingoperor som ”Östern är röd” eller filmatiseringen av baletten ”Det röda kvinnokompaniet”, där kvinnliga soldater med gevär och röda fanor eldade på den revolutionära glöden. Efter Maos död 1976 lät uppgörelsen med kulturrevolutionens hårdföra och godtyckliga metoder inte vänta på sig, varken på film eller inom Kinas politiska liv.
Den kinesiske filmregissören Zhang Yimous nya film ”Hemkomsten” är en senkommen, men ändå intressant uppgörelse med kulturrevolutionen, som ligger rätt i tiden. Filmen skildrar ur ett psykologiskt och privat familjeperspektiv hur kulturrevolutionen drabbar en liten kinesisk familj. Det personliga blir till stark politisk kritik av ett totalitärt samhällssystem.
”Hemkomsten” handlar om fadern, den oppositionelle Lu (Daoming Chen) som tvingas leva i fångenskap under många år. Hustrun, lärarinnan Leng (Li Gong) måste, för sin och dotterns skull, ta avstånd från maken. Tonårsdottern Dan (Huiwen Zhang) har aldrig träffat sin far och anger honom, när han vid ett tillfälle lyckats rymma. Hon vill kunna dansa huvudrollen i ”Det röda kvinnokompaniet”. Hur Leng räddar Lu undan dödsstraff är också en bit i det trassliga familjepusslet. Tunga skuldkänslor kommer upp till ytan vid Lus hemkomst efter kulturrevolutionen. Far och dotter brottas med att ha satt egna intressen före familjens. Leng väljer att gå in i en djup psykologisk glömska, lik tidig demens.
Yimou Zhang har många internationellt uppskattade filmer bakom sig, t ex ”Förbjuden kärlek” (1991) ”Vägen hem” (1999) och ”Flying Daggers” (2004). Hans film ”Hemkomsten” hittar också denna gång förbi eventuella kulturbarriärer och berör inte bara estetiskt utan också känslomässigt. Det är i hög grad skådespelarnas förtjänst. Li Gong medverkade redan i Yimou Zhangs första film ”Det röda fältet” (1987) Hon har sedan funnits med i många av hans filmer. Daoming Chen tillhör också Kinas främsta skådespelare.
40 år efter kulturrevolutionen är Kina fortfarande en enpartistat med kommunistpartiet vid makten. Revolutionsromantiken har ersatts av den materialism, som råder i västerländska samhällen. Den kinesiska filmen tillåts att, i begränsad omfattning, kritisera det nya Kina. Man kan hoppas att något, om än inte mycket, har förändrats sedan kulturrevolutionen.
Man kan också med Leo Tolstoj konstatera att ”varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis”
Det blir fyra filmögon av fem för Hemkomsten.
2015-05-13
