Recension: Gloria

eye eye eye eye
Gloria

Regi: Sebastian Lelio
Genre: Drama/komedi
Manus: Sebastian Lelio och Gonzalo Maza
Foto: Benjamin Echazarreta
Klippning: Sebastian Lelio, Soledad Salfate
Medverkande: Paulina Garcia, Sergio Hernandez. Diego Fontecilla  m.fl.
Längd:110 minuter
Land: Chile
Distribution: Atlantic Film
Svensk premiär: 29 november 2013
Länk till Imdb 

Gloria bryter filmtabu.
Den chilenske regissören Sebastian Lelio har medvetet valt att göra en film om sin mors glömda generation. De är nu åldrande kvinnor som gått i katolska skolor, uppfostrats till giftermål, överlevt Pinochets diktatur och levt i relativ politisk och religiös frihet under de senaste 20 åren. Resultatet har blivit filmen Gloria, som dock inte, trots viss likhet, ska förväxlas med John Cassavetes film från 1980 med samma titel.

Sebastian Lelio berättar historien om Gloria i långa tagningar, utan skriven dialog och med stort utrymme för skådespelarnas improvisationer. Arbetssättet påminner om förebildens, Cassavetes, sätt att göra film.

Gloria handlar om en fortfarande optimistisk, självständig, frånskild 58-årig chilenska, som sjungande tar bilen till jobbet och oförtrutet letar efter en partner på Santiagos dansgolv och singelklubbar. Den något äldre, också frånskilde, före detta sjöofficeren Rodolfo bjuder en kväll upp henne och tycke uppstår. När Glorias och Rodolfos relation fördjupas finns problemen redan där i form av Rodolfos starka band till sin gamla familj. Storyn är allmängiltig och filmen kan med fördel handla om vilken åldrande storstadskvinna som helst i en liknande situation.

Gloria överskrider ett filmtabu, som är filmhistoriskt intressant. I en tid när de flesta tabun redan är krossade och sex- vålds- och sadistiska scener är vardagsmat på film, bryter Sebastian Lelio ny mark med Gloria. Han visar det åldrande parets djärva kärleksscener som en naturlig del av filmberättelsen. Detta kan på sikt leda till fler ärliga skildringar av åldrande generationers levnadsvillkor.

Att filmens fokus ligger på kärleken och åldrandet ur ett kvinnoperspektiv kan vara en anledning till att Gloria blivit omtalad på festivaler världen över. En bidragande orsak är också den i Chile kända TV och teaterprofilen Paulina Garcias insats. Det är till stor del hennes förtjänst att Gloria blivit det trovärdiga kvinnoporträtt det faktiskt är. Paulina Garcia belönades med silverbjörnen på Berlinfestivalen 2013 för bästa kvinnliga rollpresentation. Gloria var också en av kritikerfavoriterna vid festivalen.

Filmen får fyra filmögon
2013-11-04
EvaSarman2

Eva Sarman