Filmen är baserad på Marina Haag’s storsäljande novell “Glada hälsningar från Missångerträsk”, Piratförlaget 2012. Underhållningslitteratur á la Haag är som alltid kul, varmt, mysigt och ett lättläst lyckopiller som man inte vill lägga ifrån sig i första taget. Martina Haag är författare och skådespelare född 1964 på Lidingö utanför Stockholm. Hon är känd för att ha gett ut ett flertal böcker och för sin huvudroll i egna filmen “underbar och älskad av alla” och ”på jobbet går det också jättebra” från 2005, som blev en stor publikframgång och guldbaggenominerades 2008 som biopublikens pris. Men hur har man då lyckats med att filmatisera denna story om Missångerträsk?
Filmen handlar om två systrar i 40-års åldern. Nadja (Marina Haag) är systern från innerstadsstockholm som längtar efter barn, men som har problem med att hitta Mr Right. Systern Lotta lever sitt liv i lugnet uppe i Lappland och är gift och har flera barn. När Nadja får besked om att reglerna för att adoptera ska ändras inser hon att det bara handlar om några veckor för hennes del; hon bara måste hitta en man som vill gifta sig med henne och det måste ske nu. Kanske finns han i Lappland?
Lotta har bokat en resa till Paris för sig och maken. De ska försöka hitta tillbaka till glöden som svalnat. Barnen hamnar hos mormor i stan och Nadja blir ansvarig för att ta hand om huset i Missångerträsk som har en lite speciell inneboende, Sigvard (Bert-Åke Varg). Hon stöter genom ett missförstånd på en renskötare som bor “nästgårds”, en same som heter Jocke Vardo (Ola Rapace). Han är sluten som en mussla bakom sitt enorma skägg och orkar inte med den där gafflande stockholmbruttan.
Ola Rapace är fantastisk i sin roll som renskötande same, en skäggig trulig machoman med yxan i högsta hugg och alltid kniven nära till hands, ibland lite för nära… Rapace gör här sin första romantiska komedi och han är klockren i den här rollen. Jag menar, att han är en av våra bästa manliga skådespelare just nu.
Martina Haag gör ett bra jobb som den smått desperata Nadja som ska ha barn till varje pris. Kemin mellan Rapace och Haag är klart märkbar. Man märker att de trivs att jobba ihop och det resulterar i en rolig film. Bert-Åke Varg är kul att få se igen, ett kärt återseende. Han är en väldigt bra skådespelare som jag mest minns från den kultförklarade serien “Från A till Ö” där han spelade ugglan Helge på 70-talet.
Filmfotot är mycket fint. Naturen, fjällen och vidderna är så vackra så man genast vill boka flyg upp till Lappland,
Lisa Siwe som står för regin blev guldbaggebelönad 2010 för “i taket lyser stjärnorna”.
De når inte den högsta fjälltoppen, men i det stora hela, så blev det en riktigt härlig stund i biomörkret.
Fyra filmögon av fem.
2015-09-18
