Regi och manus: Shola Lynch
Skådespelare: Angela Davis, Elsa Davis.
Land: USA
Genre: Dokumentär, långfilm
Speltid: 101 min.
Svensk biopremiär: 2014-05-02
Svensk distributör: Folkets Bio
Länk till IMDb

“We know the road to freedom has always been stalked by death.”
Angela Davis hade kunnat leva ett lugnt liv som filosofiprofessor på UCLA, men hon valde att kämpa för sina ideal och använda filosofin praktiskt istället. I USA, där kommunism sågs som ett hot mot landet, bekände hon sig trots allt till den. Hon var medlem i det kommunistiska partiet och Che-Lu-mumba Club. Hon samarbetade även med De svarta pantrarna. Ronald Reagan var en av dem som såg till att hon sparkades från sin tjänst på UCLA på grund av sitt politiska engagemang. Han ansåg att hon kunde påverka studenterna negativt.

Efter en misslyckad kidnappning för att frige politiska fångar som slutar med flera döda, blir Angela Davis en av FBIs mest efterlysta brottslingar. Hon anklagas bland annat för mord, ett brott som då var belagt med dödsstraff i hennes delstat. Vapnen som användes var köpta av Angela, ett faktum som filmen avslöjar för oss. Intervjuer med Angela själv och andra inblandade personer varvas med arkivmaterial, teckningar och spelfilm. Men frågorna jag har besvaras aldrig.

Jag vet inte hur skyldig eller oskyldig hon egentligen var. För mig som svensk är det obegripligt att man har fyra olika vapen hemma bara för att skydda sig själv. Kanske är vissa saker så självklara för regissören Shola Lynch att hon har glömt att klargöra bakgrundshistorian för dem som inte var med då. Jag var inte ens född när historien utspelar sig på tidigt 70-tal. Fördjupningar hade gett större förståelse för dåvarande situation. Hade mera fakta stört glorifieringen?

Egentligen anser jag att protester ska ske på fredlig väg, men hade kampen då kommit lika långt? Varför ska det vara rätt för staten att döda människor om inte människor får döda staten? Eller som i det här fallet, företrädare för staten i form av bland andra en domare. Ett citat av Angela Davis lyder ”We know the road to freedom has always been stalked by death.”

Hon blev en ikon i kampen för de svartas rättigheter i ett land som fortfarande hade skilda toaletter för svarta och vita och där Ku Klux Klan hade mängder av anhängare.En person som John Lennon, Yoko Ono och andra artister hyllade. Så gjorde även The Rolling Stones med sin låt Sweet Black Angel.

Angela Davis var och är en frihetskämpe som massor av människor både i och utanför USA kämpat för att få frigiven. Än idag stöds Angela av världsberömda profiler som till exempel några av de exekutiva producenterna till den här filmen, Jada Pinkett Smith, Will Smith och Jay-Z. Hon har fortsatt sin gärning och jag hoppas att hon kommer att fortsätta länge och inspirera oss andra till att kämpa för sin sak. Power to the people!

Filmen är lärorik och sevärd, men får ändå bara tre filmögon av mig. Det som saknas i form av fakta kring händelserna stör helheten och drar ner betyget. Mycket hade blivit tydligare och mera intressant om vi bara fått några fler svar. Det är trots detta en väldigt viktig film i kampen för en värld där hudfärg, kön och sexuell läggning inte avgör våra möjligheter.
2014-05-01