Recension: En fiende att dö för

eye eye eye
enfiendeattdö för

Regi och manus: Peter Dalle
Land: Sverige
Längd: 107 min.
Filmkategori: Thriller
Premiär: 16 mars 2012
Distribution: Walt Disney Pictures
Från ålder: 15 år

Spännande intrig om svek och lojalitet
Ett forskningsfartyg med norsk kapten (Sven Nordin) och med rysk besättning åker 1939 på uppdrag av Tyskland till Svalbard med ett internationellt forskarlag, som ska leta efter bevis på Alfred Wegeners teori om att alla världsdelar en gång hängt ihop med kontinenten Pangea.

Under resan utbryter andra världskriget och forskarnas politiska och nationella tillhörighet blir viktigare är själva expeditionen. Maktkamp, fanatism och rädsla öppnar djupa konflikter och blir förödande för forskningsuppdraget och hotar passagerarnas liv på fartyget.

Peter Dalle har gjort manus och regi och överraskar med ett bra hantverk till en spännande film, som skiljer sig rejält från tidigare produktioner han gjort eller medverkat i. Själva filmidén är briljant, att vi alla härstammar från stjärnstoft eller i varje fall från samma kontinent, vilket sätter alla åsikter om ras och etnicitet på ända. Och att sedan visa hur politiska konflikter byggs upp mellan nationer i ett mindre sammanhang, som speglar globala mottsättningar är skickligt.

Duktiga skådespelare gestaltar de olika nationaliteterna och deras kulturer mycket bra och castingen är gjord med stor fingertoppskänsla. Axel Prahl är som klippt och skuren till rollen som Fredrich Mann, Tysklands starksvage man på båten. Richard Ulfsäter gör utmärkt den svenske geologen Gustav de Geer, som får problem med sin neutralitet. Tom Burke är lysande som den engelske snobben som insjuknat i maktdesperation och hänsynslöshet. De flesta övertygar med sina rolltolkningar.

Men kärlekshistorien mellan den tyska, kvinnliga forskaren Leni Röhm (Jeanette Hain) och Gustav känns påklistrad och deras passion tveksam. Hon ser ut kunna vara hans mamma. Det som stör mest är att filmens enda kvinnliga roll inte håller ihop som karaktär. Hon är iskall vetenskapsman, men får ideligen nervsammanbrott, blir kåt och kär, slår vilt omkring sig, gråter, ska ta livet av sig och ler sedan ljuvt. I slutscenen är hon plötsligt en skarp ledarfigur, som tar kommandot över ett tyskt krigsfartyg. Där brister Dalles rollkaraktär betänkligt och hotar den annars jämna kvalitén i filmproduktionen. Rollen kunde ha utelämnats, utan att filmens mening hade gått förlorad, tvärtom, filmens politiska budskap hade blir mera trovärdigt.

Men filmen är fängslande från första stund. Upplösningen blir visserligen lite traditionell och är ganska förutsägbar, men som en äventyrsupplevelse en biokväll fungerar filmen bra. Filmfotot av Göran Hallberg är välgjort, musiken av Adam Nordén påträngande nervig, som den ska vara och Jon Endre Mørks filmklippning ger rätt tempo åt thrillern.

Tre starka filmögon för en spännande film, som faller delvis på en överflödig kärleksaffär och en kvinnlig rollfigur, som spretar alltför mycket.

120306
Jan-Eje Ferling