Recension: Django Unchained

eye eye eye eye

Django

Regi: Quentin Tarantino
Skådespelare: Christop Waltz, Jamie Foxx, Samuel L Jackson, Leonardo DiCaprio, Kerry Washington m.fl, Manus: Quentin Tarantino
Genre: Western/action
Ålder: 15 år
Tid: 165 min
Land: USA
Sverigepremiär: 18 januari 2013
DVD-premiär: 22 maj 2013
Distributör: Sony Pictures
Länk Imdb

Spagettiwestern i händerna på Tarantino.
Django unchained utspelar sig i sydstaterna och Django (Jamie Foxx) är en slav, som med sin fru Broomhilda (Kerry Washington) gör ett flyktförsök från sin ägare, men fångas in och tvingas isär. Broomhilda hamnar hos plantageägaren Calvin Candie (Leonardo Dicaprio) och Django hos några slavförsäljare. På väg till en slavmarknad stöter dessa ihop med prisjägaren Dr King Schultz (Christoph Waltz) som behöver Djangos hjälp för att få fast tre efterlysta bröder. Dr Schultz skjuter ihjäl slavförsäljarna och tar Django med sig. Han behandlar Django som sin jämlike och lär honom prisjägaryrket och att bli en bra prickskytt. Django planerar med Dr Schultz att få hustrun Broomhilda fri, vilket visar sig bli lättare sagt än gjort.

Filmen känns som en blandning av Sergio Leones spagettiwestern och blaxploitation-rullar, vilket Tarantino förmodligen ville uppnå. Både manus och regi känns igen som typiska Tarantino. Dialogerna är smarta och delvis roliga mitt i all brutalitet. Det är mycket underhållande att se hur huvudrollskaraktärerna med hjälp av driven retorik tar sig ur svåra knipor, men även hur de hamnar i svårigheter på grund av munvighet. Regin är genomgående väl utförd. Ett starkt manus tillsammans med goda skådespelarprestationer har gjort slutresultatet till en hit. Tarantino vet hur han vill ha det och lyckas med Django Unchained, bättre än på länge, att få sin vision förverkligad.

Skådespelarnas prestationer är fullgoda. Oscarsbelönade Christoph Waltz gör ett utmärkt porträtt av den sorglöse och kallblodige prisjägaren. Oscarsvinnaren och flerfaldigt prisbelönade Jamie Foxx gör sin Django ganska bra, men hans uppvaknande från hunsad slav till revolverman kunde haft mera tyngd. Nu överskuggas han av Waltz och DiCaprio, men framförallt av Samuel L Jackson, som lysande gör Leonardo Dicaprios sadistiske husslav Stephen, vilken intrigerar och förråder sina egna olycksbröder. DiCaprios porträtt av den råe och mordiske Calvin Candie är underbar att se. Han spelar rollen fullt ut och hans nominering till Golden Globe är välförtjänt.

Den härliga filmmusiken är 1970-tal och förstärker skickligt dramat och filmens tema. Skjutscenerna ackompanjeras av dånande rockmusik och genomgående är musiken ett starkt och välanpassat inslag i filmen.

Filmen svaghet är att den är på tok för lång. Första delen har ett bra tempo. Dr Schultz håller spänningen uppe med sina listiga planer. Men i filmens mitt tappar filmen fart och som helhet kunde den kortats ned.

Dock bedöms filmen vara den bästa som Tarantino gjort sedan högaktade kultrullen Pulp fiction och tilldelas härmed fyra välförtjänta filmögon.

2013-01-15
JanEjeF

Jan-Eje Ferling