Recension: Den okända flickan

Bröderna Dardenne, om en skuldtyngd, privatspanande allmänläkare som söker försoning
eye3
Originaltitel La fille inconnue (The Unknown Girl)
Regi och manus: Jean Pierre och Luc Dardenne
Medverkande: Adèle Haenel, Olivier Bonnaud, Louka Minella, Yves Larec m. fl.
Genre: Drama
Filmfoto: Benoit Dervaux                                                
Klippning: Marie-Hélène Dervaux
Speltid: 113 min.
Land och år: Belgien 2016
Svensk biopremiär: 24 februari 2017
Distribution: TriArt Film

De produktiva belgiska bröderna Jean-Pierre och Luc Dardenne har gett oss många tankeväckande filmer om moraliska problem i vår tid. I brödernas film ”Två dagar en natt” (2014) prövades till exempel några arbetskamraters solidaritet i en globaliserad värld.  Brödernas nya film ”Den okända flickan” fokuserar på moraliska frågor kring vad skulden kan göra med en högutbildad yrkeskvinna och människor i hennes närhet.

Den unga belgiska läkaren Jennys Davins skuld uppstod när hon inte öppnar mottagningen då dörrklockan ringer en kväll. Hon är försenad till ett möte och skulle ha lämnat arbetslokalerna redan två timmar tidigare. Dagen därpå berättar polisen att en ung flicka har hittats mördad i närheten. Flickans identitet är okänd. Det visar sig att den som ringde på dörren var den mördade flickan.

Jenny drabbas av skuldkänslor. En skuld som måste sonas. Jennys sätt att nå försoning blir att söka ge den okända flickan ett namn på hennes gravsten och en betald gravplats. Rent civilrättsligt har Jenny inte varit oaktsam. Hon är av polisen befriad från skuld. Moraliskt är Jenny besatt av skuldfrågan. Hon börjar därför bena upp det tragiska mordet i syfte att ta reda på vem flickan var. Det visar sig snart att fler personer i Jennys närhet är inblandade i detta tragiska mord.

Bröderna Dardenne har förmågan att i sina filmer med små medel låta åskådaren komma nära sin huvudperson. I ”Den okända flickan” hade dock ytterligare information om Jennys överväganden behövts för att kontakten ska uppstå och åskådaren ska kunna förstå hur Jenny ser på sin skuld.

Svek hon kanske en kristen grundsyn som säger att ingen är utan skuld?  Svek hon som allmänläkare när hon inte öppnade dörren till sin mottagning? Läser hon deckare och vill göra en insats som privatspanare? Möjligen hade bröderna Dardenne kunnat korta skildringen av Jennys vardag bland patienterna till förmån för svar på varför hon, med fara för eget liv, väljer att på sitt effektiva sätt ta sig an mordgåtan.

Trots denna upplevda dramatiska brist lyckas den duktiga skådespelerskan Adèle Haenel i rollen som Jenny övertyga åskådaren om att Jennys envisa borrande i mordet för att ge den okända flickan en identitet är ett sätt att ta ansvar för sin handling som kan leda till att många får frid.

Det blir tre filmögon för ”Den okända flickan”
2017-01-25