Jaakko (Petri Poikolainen) lider av MS, är blind och förlamad från bröstet. Hans hemtjänst Wilkes (Hannamaija Nikaner) besöker honom regelbundet och Jaakko kallar henne Ratched, från sköterskan i Gökboet. Han har telefonkontakt med sin far (Matti Onnismaa) och även med sin kärlek Sirpa (Marjaana Maijala), som han bara haft daglig telefonkontakt med. När Jaakko på telefon får veta, att han vunnit euro 6 000 på Keno och hör från Sirpa att hennes hälsa försämrats, bestämmer han sig för att åka och träffa henne.
För den ansträngande resan är Jaakko beroende av olika främlingars hjälp, taxichaufför, tågkonduktör. Han träffar en man på tåget, som han kallar Mr Scorpions (Samuli Jaskio). Denne hjälper Jaakko av tåget, men kidnappar honom tillsammans sin kompis Woodchipper (Rami Rusinen) och för bort Jaakko till en öde plats.
Filmen är lågbudget och det främjar här intimiteten och närheten till huvudrollskaraktären Jaakko och hans tillvaro. Han lever som fånge i sin bostad. Sari Aaltonens filmkamera ligger nära Jaakkos ansikte och bakgrunden är suddig för att visualisera Jaakkos blindhet. Även aktörerna i birollerna är antingen bara röster eller luddiga figurer runt Jakko, ett skickligt filmfoto av Sari Aaltonen. Färgerna är nertonade som är till fördel för berättelsen.
Det är ett mycket starkt drama med en berättelse, som växer i spänning och regin för dramat framåt. Regissören Teemu Nikki håller stramt i handlingen och hans manus tillsammans med det utmärkt filmfotot, ger en dokumentär känsla, som styrker filmupplevelsen.
Petri Poikolainen gör ett fenomenalt porträtt av den utsatte Jaakkos situation. Med stor känslighet och inlevelse övertygar han i rollporträttet av Jaakko, som man får sympati för och man berörs starkt av hans öde. Att Petri själv i verkligheten delar Jaakkos belägenhet ger dramat en ytterliga berörande dimension.
Filmen har vunnit flera filmpriser, bland annat vinnare av publikpriset på Filmfestivalen i Venedig 2022.
Fyra mycket starka filmögon.
2022-08-023