Georges (Jean Dujardin) är 44 år och utan arbete. Han är på väg i sin bil bort från ett infekterat äktenskap och köper en fransprydd jacka i hjortskinn på annons och får på köpet också en videokamera. Georges tar in på ett landsortshotell och jackan blir hans passion och nye livspartner som han har samtal med. Ex-frun har tömt deras bankkonto, så han lämnar sin vigselring som pant på hotellet. På en bar får han kontakt med en bartender Denise (Adèle Haenel) som drömmer om att klippa film och de blir ett filmteam.

Georges får en galen idé, att utplåna alla jackor så han blir ensam ägare till en jacka, sin egen. Han filmar sina angrepp på alla han möter som bär jacka och börjar också att ta deras jackor med våld. Denise tycker filmidén är absurd, men fascinerande och fortsätter redigera Georges amatörmässiga inspelningar.

Deerskin är minst sagt en skruvad film och beskrivs med rätta som en mörk thrillerkomedi. Georges nya liv är en flykt från verkligheten och hans livskris blir galenskap i kollision med verkligheten. Skrattet fastnar till slut i halsen. Det blir alltför brutalt och surrealistiskt, men regissören och manusförfattaren Quentin Dupieux håller vårt intresse vid liv och man ser med spänning fram emot filmens upplösning. Sluttexterna visar på ett jätteteam av medverkande, men filmen är ändå enkelt gjord med Georges hela tiden i bild och hans möte med barflickan och ett antal figuranter.

Jean Dujardin vann en Oscar 2012 för bästa skådespelare i The Artist från 2011 och vann också en Golden Globe som bäste aktör i samma film. Dujardin gör sin Georges utmärkt med sin maskulina, beslutsamma utstrålning. Adéle Haenel har fått många filmpriser bl.a. för sin roll som Héloïse i Kvinna i brand (Portrait de la jeune fille en feu) från 2019. Hennes insats är bra, men är en biroll och verkar mest spela sig själv som lite vilsen, godtrogen ung tjej som ändå har resurser och tar alltmer över kommandot i Deerskin.

Filmfotot av också gjort av Quentin Dupieux liksom klippningen. Han har totalkontroll över sin film och det förlorar den inte på. Många tagningar är gjorda från Georges handkamera och det förstärker utmärkt känslan av amatörmässigt hantverk. Musiken av Janko Nilovic är underordnad handlingen och man minns inte om den ens förstärkte eller förtätade dramat. Den bara fanns.

Deerskin är ganska underhållande med sin bisarra humor och otäcka story. Georges ser sin filmidé och nya vision som genial men det vittnar bara om att han är på väg in i en gränslös psykos, en paranoia, som kommer att kosta honom allt. Något annat är inte rimligt. Ensamheten driver honom att ha dialog med sin älskade jacka, som  alltmer styr hans liv. Georges galenskap har växt fram ur hans totala maktlöshet och som han i desperation helt förlorar sitt förstånd och sin moraliska kompass.

Tre starka filmögon av fem.
2020-07-12