Recension: Cockpit

eye eye eye eye eye

cockpit

 

Regi: Mårten Klingberg
Manus: Erik Ahrnbom
Filmkategori: Komedi
Längd: 96 min.
Land: Sverige
Premiär: 13 juli 2012
Distribution: Nordisk Film
Länk: Imdb

Äntligen en svensk pangkomedi!
Vi har sett det förut. Killen som blir tjej för att få jobbet. Allt ifrån Stig Järrel i Fram för lilla Märta 1945, Jack Lemmon och Tony Curtis I Hetaste laget 1959 och Dustin Hoffman i Tootsie 1982. Roligt, men nu var det gjort. Så kommer Cockpit 2012 och gör det igen, fast smartare, elegantare och jätteroligt.

Jonas Karlsson är en briljant aktör och här en fullfjädrad komediant. Han övertygar kanske inte som kvinna, men i låtsas-Sverige går alla på finten. Filmen har alla kända komedigrepp med förväxlingar, missförstånd och rollspel, men det geniala filmmanuset av Erik Ahrnbom ger också intressanta frågeställningar om man, kvinna och kön.

Filmen är överdriven och ibland lite krystad, men so what! Filmmakarna tar ut svängarna ordentligt och brytar gladlynt gränser mellan hetero, homo, bi eller annat. Replikerna har skärpa och spänst och regissören Mårten Klingberg ser till att alla gör det de ska och gör det väl. Han spelar själv utmärkt den dumdryge andrepiloten Jens.

Filmen vimlar av gamla och unga svenska skådespelare och kända mediaprofiler har lånat ut sig till spektaklet. Vi överraskas inte bara av handlingen. Man roas också kungligt av driften med mediadrev och insnöad feministkamp, som får en del sparkar de kan förtjäna.

Cockpit är som helhet en väl fungerande filmfars, som underhåller från början till slut. Klippningen av Lars Gustafson styr upp till ett fulländat tempo och man har inte tråkigt en sekund. Castingen är utmärkt, musiken av Svedjebruk/Rasmus Thord välgjord och välvald, kostym och smink god standard. Filmteamtet verkar har gjort sin produktion med gott humör och vass fingertoppskänsla.

Jag var inte förväntansfull på pressvisningen. Senaste årens svenska filmkomedier har inte lyckats så bra. Men Cockpit gladde och humöret var på topp efter föreställningen. Filmen går kanske inte till svensk filmhistoria, men kommer att glädje biopubliken ett bra tag framåt. Den är väl värd sin framgång.

Fem filmögon för en efterlängtad och lyckad svensk filmkomedi.
2012-07-04
Jan-Eje Ferling