Recension: Bränd

Prisat drama med vackert foto och intressanta karaktärer
eye4
Originaltitel Burning
Regi: Chang-dong Lee
Manus: Chang-dong Lee, Oh Jung-mi
Medverkande: Ah-In Yoo, Jong-seo Jeon, Steven Yeun
Genre: Drama
Land: Sydkorea
Språk: Koreanska
Textad: på svenska
Längd: 148 min.
Åldersgräns: från 15 år
Biopremiär: 18 januari 2019
Distributör: Folkets Bio

Den sydkoreanske regissören Lee Chang-dongs ”Bränd” är en prisbelönt film, med vackert foto och intressant persongalleri. Filmen är 2 tim 28 minuter lång och har ovanligt långa tagningar. Framför allt inledningsvis kan tempot kännas i lägsta laget. Långsamheten fyller dock ett speciellt syfte och tittaren vänjer sig snart.

Huvudpersonen, Lee Jong-su (Yoo Ah-in), som vill bli författare, men lider av skrivkramp, stöter på sin barndomsbekant Shin Hae-mi (Jeon Jong-seo), som har plastikopererat sig så att han först inte känner igen henne. Hon har inga vänner och ingen kontakt med sin familj, men hårdflörtar med Jong-su, som faller för henne. Hon ber honom passa hennes katt när hon reser till Afrika, och det ställer han upp på. Jong-su drömmer om henne och längtar efter henne, men när hon kommer tillbaka har hon med sig en manlig nyfunnen bekant: den rike, snygge och mystiske Ben (Steven Yeun).

Under trions första gemensamma möte berättar hon om sina intryck från resan, hur ensam hon kände sig då solen gick ned och om hur hon ville försvinna, likt solen, som om hon aldrig hade funnits. De tre börjar umgås intensivt, och mysteriet tätnar kring varför Ben är så fascinerad av den enkla bondflickan Hae-mi. När de tre träffas hemma hos Jong-su festar de tills solen går ned. Solnedgången får Hae-mi att gråta, och kort därefter åker hon i väg med Ben. Därefter försvinner hon – som om hon aldrig hade funnits – och Jong-su börjar intensivt att följa efter Ben, för att förstå vad som hänt, om Hae-mi lever och varifrån Ben faktiskt får alla sina pengar. Slutet är överraskande, spektakulärt, och bjuder inte på några enkla svar.

Skådespelarinsatserna är genomgående starka och musiken väl vald. Även ljudeffekter som nordkoreanska propagandasändningar som hörs över den närbelägna landsgränsen bidrar på ett subtilt sätt till att skapa en obekväm stämning vid scenerna som utspelar sig vid Jong-su och Hae-mis enkla hemtrakter.

Bränd vann kritikerpriset i Cannes 2018, nominerades till Guldpalmen 2018 och är Sydkoreas bidrag till bästa icke-engelskspråkiga film vid Oscarsgalan 2019 (de faktiska nomineringarna har i skrivande stund ännu inte offentliggjorts).

Jag tippar på att ”Bränd” kommer vinna fler utmärkelser den närmaste tiden och ger filmen fyra starka filmögon av fem.
2019-01-14