Hur skulle du välja att leva om du bara hade en dag kvar i livet? Och om samma dag repriseras, skulle du då ändra dig? Samatha Kingston (Zoey Deutch) är en tonårstjej, som verkar ha allt: snygg, fräsiga tjejkompisar, uppvaktande killer, bra familj. En ödesdiger natt frontalkrockar bilen och allt blir svart. Samatha vaknar upp och får återuppleva samma dag om och om igen. Någon högre makt ger henne chans att göra skillnad och hon försöker ändra sitt liv, innan tiden löper ut för gott. I skolsalen skriver läraren Sisyphus på svarta tavlan, en kung i grekiska mytologi som straffas med att rulla en enorm sten uppför en kulle, igen och igen. Man kan koppla kungens öde med Samathas.

Filmen Before I Fall är ofrånkomligen en moralhistoria. Samatha provar olika beteenden, men inser att hon sårar människor. Hon gör nya val och följderna berättar om hon blir godkänd före det definitiva slutet. Filmen är en känslomässig resa och tydligen menat att vara det. Framförallt handlar det om bra relationer, bli tolerant och mera kärleksfull.

Men det segar i början. Vi får alltför länge ägna oss åt fyra pladdriga, fnissiga och extroverta tjejer, som verkar gränslösa i sina utspel. De tycks trivas med varandra, men ingen är egentligen helt ärlig. Jargongerna är livsstil och det känns outhärdligt flamsigt tidvis. Samanthas uppvaknande, när hon får perspektiv på sitt liv och sina relationer, blir också överdrivna reaktioner åt båda hållen. Ska hon hitta balansen, det perfekta beteendet eller vad som nu förväntas av henne ”från ovan”? Vi får aldrig veta vilka krafter som tvingar Samantha att göra om sina misstag och förändra sig. Vi får heller inte veta vilka förväntningar, etiska, moraliska, som finns på oss, mera än att älska varandra. Men det blir så förenklat och platt, även om det troligen ändå är så.

Zoey Deutch är så söt, nästan bildskön, och samtidigt allvarlig i jämförelse med sina väninnor. Hon är lite mera ”ladylik” och när hon försöker bryta loss och bli ”vulgär, bitchig slut”, så passar det inte alls hennes personlighet. Men Zoey Deutch gör det hon ska och det räcker långt. Om boken är som filmen bitvis underhållande chick lit, vet jag inte, eftersom jag inte läst den.

De andra tjejerna gör sina rollkaraktärer bra och castingen är utmärkt. Fina soundtracks som passar in i sammanhangen och de enda som stör mig är, som oftast, mobilmelodierna, som alltid irriterar, om det inte är ens egna.

Det är en tänkvärd film och vi kan fråga oss själv vad vi skulle välja och välja bort i våra liv, om vi fick chansen. Men reflekterandet stannar ändå på ytan i filmen. Visste är det rörande, när Samantha ger sin lillasyster kvalitetstid och kärlek, när hon förstår att hon bara har några timmar kvar. Hon ska tydligen kommit rätt, när hon kan säga ”I love you” till höger och vänster. Men det blir så Hollywoodskt smetigt, att man tappar respekten för filmens story.

Before I Fall ska nog bedömas av den åldersgrupp den handlar om och kanske också är riktad till. Då kanske det blev andra betyg.

För mig blir det tre filmögon av fem.
2017-05-20