Ouvenzhané Wallis och Dwight Henry i Beasts of the Southern Wild.
Regi: Benh Zeithlin
Manus: Lucy Alibar och Benh Zeitlin
Kategori: Drama, fantasi
Tid: 93 minuter
Ålder: Premiär: 11 januari 2013
Distributör: NonStop Entertainment
Länk till Imdb
Apokalyptiskt tema i ovanligt drama om överlevnad i utsatthet och fattigdom.
Sexåriga Hushpuppy (Ouvanzhané Wallis) bor i slum med sin sjuke far Wink (Dwight Henry) i “Badkaret”, som ligger i träskmarkerna utanför New Orleans kust. Wink fostrar sin dotter med tuffa tag, för att hon ska kunna klara sig själv, när han går bort. Hushpuppy revolterar genom att tända eld på huset där hon bor. En svår storm hotar att ödelägga ölandskapet och Wink förbereder deras överlevnad med sin hemmagjorda båt. När stormen bedarrat är katastrofen ett faktum och myndigheterna tvångsevakuerar öbarna.
Filmen skildrar både Hushpuppys inre och yttre verklighet. Hon lever med skräckfantasier om att polarisarna smälter och dränker hennes hem. Hemska urtidsdjur ska vakna ur isarna och komma för att äta upp barnen. Hushpuppy stannar emellertid mentalt kvar i verkligheten och försöker tillämpa det hon lärt sig. Men hon inser att henne längtan efter sin försvunna mamma och det tunga ansvaret för sin tillvaro blir för mycket och hon tar emot hjälp.
Filmen är ovanlig genom sin berättelse om den lilla flickan som möter vilddjur, naturens kraft och missbrukande vuxna och ändå överlever. Men det finns också inslag av polititiska protester mot miljöförstöringen. Hushpuppys tillvaro är obarmhärtig och osannolikt grym. Filmen görs med handhållen kamera, vilket är ganska irriterande i längden, men som också ger en dokumentär känsla.
Flickan Wallis är ett fynd. Hon gör sin roll makalöst naturligt och med stor charm. Dwight Henry som pappa Wink ser ut och agerar som han vore hämtad direkt ut träskmarkerna och vore fullständigt omedveten om filmkameran. Filmen har således imponerande skådespeleri och genial regi.
Filmen har vunnit många priser bland annat på Cannes Film Festival 2012 och Sundance Film Festival 2012.
Fyra filmögon för ett apart drama, som bitvis känns överdrivet och orealistiskt, men som övertygar med sina enastående aktörer och sin skickliga regi.
Jan-Eje Ferling |