Under en skolrast på fotbollsplanen skadar 13-åriga Lykke (Ella Øverbye) sin klasskamrat Jamie (Karl-Gustav A. Thommesen) att han senare avlider på sjukhuset. Alla inblandade, liksom skolan och samhället i övrigt hamnar i chock. Lykke är dotter till en socialistisk politiker och Jamie son till en högt uppsatt politiker i ett nationalistiskt parti. Där finns en spännvidd som påverkar förloppet genom hela dramat.
Frågan om händelsen är ett olyckstillbud eller ett medvetet slag mot Jamies huvud hänger i luften genom hela filmen. Vad svaret än är, så lyfts frågan om påföljd fram, om Lykke, trots sin låga ålder, ska få ett efterspel som märker henne för livet eller om ärendet avskrivs med tanke på hennes låga ålder.
Det finns flera sidoberättelser, som att skolans rektor Liv (Henriette Steenstrup) blir förälskad i Jamies far och flyttar ihop med honom, ett gaypar som lever tillsammans och är lärare på skolan blir ifrågasatta om lämpligheten i sina professioner samt att generationskonflikter dyker upp med olika ståndpunkter. Skuldfrågan bollas mellan olika vuxna personerna vem som är mest och ytterst ansvarig för händelsen och Lykke bli givetvis anklagad för att vara dråparen.
Det är ett komplext drama som försöker visa hur en händelse kan få återverkningar på olika plan och på olika sätt i relationer både i vuxenvärlden och bland ungdomar. Skolans rektor är i fokus hela tiden, eftersom hon är chef och ansvarar för dem som arbetar där och ska utforma säkerhetsföreskrifter för att förekomma allvarliga händelser som det här.
Det slår en som publik, att filmen är mycket bra gjord, så realistiskt, att man tidvis får känslan av att den är en dokumentär. Alla skådespelarna övertygar starkt i sina roller. Karaktärerna är som hämtade ur verkligheten. Det gör att filmen berör en starkt och man inte lika lätt kan distansera sig från dramat när det hettar till och tänka, ”det är ju bara fiktion”.
Filmen vann Dragon Award vid Göteborg Film Festival 2020 som bästa nordiska film och Henriette Steenstrup som bästa skådespelare.
Regissör och manusförfattaren Dag Johan Haugerud, född 1964, var bibliotekarie, filmvetare, journalist och författare och har regisserat ett antal prisbelönade kortfilmer. 2012 kom hans långfilmsdebut ”Som du ser meg” som vann flera filmpriser. Haugerud regisserar mästerligt det sammansatta dramat Barn och får varje rollinnehavare agera som om det är ett autentiskt fall.
Den när två timmar långa filmen har hela tiden en stark nerv och dramat förs hela tiden framåt mot en slags osäker upplösning. Det finns också undertoner av politiska motsättningar och klasskillnader hos karaktärerna som påverkar händelseförloppet. I centrum är vilket ansvar skolan har för sina elever och hur man bästa ska lära eleverna att förbereda sig för vuxenlivet med de krav på moraliska och etiska normer som väntar dem. Även hur man ska kunna gå vidare när ansvarsfrågorna är utredda, så att barn och ungdomar ska känna sig trygga och att undervisningen följer lagliga föreskrifter. Det är oerhört intressanta och centrala frågeställningar.
Jag ger Barn fem filmögon av fem möjliga för det mästerligt iscensatta dramat som är som hämtat hur verkligheten med sin realism och för sin briljanta regi sina lysande aktörer.
2020-05-19
