Felicia är en föräldralös flicka som bor på ett barnhem, men har en passion i livet: att dansa. Tillsammans med kamraten Viktor, som vill blir en stor uppfinnare, bestämmer de sig för att fly och ger sig iväg till Paris Det är slutet på 1800-talet och Eiffeltornet och frihetsgudinnan är under uppbyggnad av fransmännen. Paris är en stad full med möjligheter. Så börja den långa kampen för Felicia att få komma in på en dansskola. Målet är att bli en prima ballerina på Operan i Paris.
Ballerinan och uppfinnaren är ett fantastiskt animerat äventyr för hela familjen. Om man är lite intresserad av dans och särskilt klassiskt ballet, så blir det särskilt givande, men filmen är ändå klart sevärd för alla åldrar. Det finns likheter med Askungesagan, om den fattiga, goda flickan, som hamnar hos elak, rik mamma med dotter, som tränar för att bli balettdansös.
Vi charmas alla av en underdog, som kan lyckas med sina drömmar, trots motstånd från alla håll. Rollkaraktärerna i filmen är charmiga och roliga och är från olika miljöer och samhällsklasser. De är stereotypa, men filmen är ju en saga, dock utan trollande feer. Historien är sagolik, men miljöer och händelser ska föreställa i verkligheten. Filmen är visserligen förutsägbar, men besvikelser och strapatser som kommer i Felicias och Viktors väg måste ju övervinnas och de blir det stora äventyret.
Animeringen är fantastiskt vacker och förbluffande välgjord. Miljöerna är skickligt gjorda och inget lämnas åt slumpen eller ens åt fantasin. Första bilderna på barnhemmet, som är ett gammalt slott på landet med landskapet omkring, är nästan fotografiskt detaljrikt.
Musiken är en blandning av pop och klassiskt. Vi hör avsnitt ur Svansjön av Tjajkovski när Felicia är på Parisoperan, antingen hon är där som nyfiken ”insmitare” eller senare som balettelev. Lite mera balettmusik hade varit att föredra, men alla smaker hos publiken ska väl tillgodoses. Musiken är övrigt är av Klaus Badelt och den slår ibland lite för hårt med diskodunk. Den animerade dansen och koreografin är väl synkroniserade med musiken.
Alla pratar svenska, men jag hittar ingen lista på dem som lånat ut sina röster. Likväl så stämmer röster och rollkaraktärer bra överens. Manusets dialoger är som ur en serietidning eller en sagobok, enkla och tempo står klippen för. Ljudeffekterna är bra och förstärker rörelser och stämningar.
Filmen vänder sig till den yngre publiken i första hand, antar jag, men jag som närmare 100 är 40 år blev charmad av berättelsen och en tår kom väl någon gång och ibland enstaka skratt. Det är en lyckad animerad berättelse, med hjärta och värme, som redan gjort succé hos miljontals besökare i Frankrike och även i övriga världen.
Det blir fyra starka filmögon av fem.
2017-08-18