Att åldras med behag är inte alla förunnat. Att vid en obotlig, smärtsam, sjukdom kunna avsluta livet på ett värdigt sätt är endast möjligt i några få länder. Michael Haneke snuddar vid frågan om det ovärdiga åldrandet i den fina filmen ”Amour” (2012). ”Amour” låter oss följa det åldrande paret George och hans strokedrabbade livskamrat Anne under deras sista tid tillsammans. Livet har blivit tungt, ensamt och de praktiska problemen är oöverstigliga.
Den israeliska filmen ”Avskedsfesten” är, i motsats till ”Amour”, mycket tydlig i sin plädering för rätten att själv kunna bestämma över livets slut, när sjukdomen är obotlig, smärtan outhärdlig och viljan att leva inte finns.
”Avskedsfesten” handlar om Yehezkel (Ze’ev Revach) som konstruerar en maskin för att hjälpa den plågade vännen Max (Shmuel Wolf). Max kan med maskinens hjälp och en knapptryckning själv administrera sin fridfulla död. En annan vän och veterinär blandar till den dödande dos som maskinen injicerar. Ryktet sprids om uppfinningen och den smärtfria döden. Anhöriga till andra åldringar som vill lämna jämmerdalen hör av sig. Även Yehezkels egen hustru, den Alzheimer-drabbade Levana (Levana Finkelstein) vill avsluta sitt liv på detta sätt.
”Avskedsfesten” är en partsinlaga i eutanasidebatten. Filmen pläderar för dödshjälp som ger den som så önskar en god död istället för ett smärtfyllt och ovärdigt slut (eutanasi är grekiskans ord för ”god död”). Motståndarna till dödshjälp brukar hävda att livet är okränkbart, att praktiserad dödshjälp förminskar människovärdet och att risken finns att överskrida gränser för när dödshjälp enbart är en barmhärtig handling. Dessa motargument saknas i ”Avskedsfesten”. Några moraliska betänkligheter visar inte filmens anhöriga. De uppfyller osjälviskt sin närståendes sista vilja att få lidandet förkortat. Däremot är filmens anhöriga starkt medvetna om att dödshjälp är olagligt. Rädslan för ett avslöjade utgör det verkliga hotet, inte samvetsbetänkligheterna.
”Avskedsfesten” rymmer välspelade karaktärer i många roller. Filmen är också kryddad med en stor dos drastisk humor och förmedlar fin situationskomik. ”Avskedsfesten” tog hem nio statyetter vid Israels motsvarighet till Guldbaggegalan, bland annat för bästa film, bästa regi och bästa manliga och kvinnliga huvudroll.
Är det en plikt att leva? Många människor världen över har svårt att acceptera denna plikt. Enligt en SIFO-undersökning, som Torbjörn Tännsjö låtit göra i Sverige, anser 79 procent av de svarande att dödshjälp i form av en dödlig injektion ska kunna ges till den som efterfrågar detta slut om man lider av en obotligt dödlig sjukdom och inte önskar kämpa längre. Motsvarande siffra i Kina uppges vara 85 procent, i Ryssland 75 procent och i USA 65 procent.
Det blir tre starka filmögon av fem för ”Avskedsfesten” – en udda partsinlaga i eutanasidebatten.
2015-07-07