Regi: Rupert Wyatt
Speltid: 106 min.
Filmkategori: Sc-Fi, action
Land: USA
Från ålder: 11 år
Premiär: 17 augustdi 2011
Distributör: 20th Century Fox
Spännande sc-fi om makt och överlägsenhet.
Will Rodman (James Franco) experimenterar med genteknik för att få fram ett botemedel för Alzheimers. Apor fångas in för djurförsök och tester visar att deras kognitiva förmåga ökar enormt av det nya medlet ALZ 112. Will provar medlet på sin Alzheimer-sjuke far (John Lithgow) som tillfrisknar mirakulöst. I laboratoriet har en injicerad aphona fött en unge, som
Will tar hem och föder upp. Apungen får namnet Caesar och visar sig ha ärvt sin mors stora, mentala förmåga. Caesar utvecklas snabbt, men skadar en granne, när han vill försvara sin värdfamilj. Will tvingas lämna ifrån sig Caesar, som blir inlåst bland andra apor och behandlas illa av vårdarna. Men Caesar gör uppror och flyr med de andra aporna. Kampen mot människan om herraväldet har börjat och apornas chanser ökar dramatiskt, när det visar sig att botemedlet är smittsamt och med dödlig effekt på människan.
Filmen imponerar med sin fantastiska story, sitt utmärkta manus av Rick Jaffa och Amanda Silver samt enastående grafiska teknik och animation. Dramat förs hela tiden framåt och öppnar för moraliska och existentiella frågeställningar om människans överlägsenhet, sitt moraliska förfall och djurens rätt till sitt livsrum och sin natur. Samtidigt är filmen en saga med hjältar och skurkar och deras maktkamp. Men våldet berättigas ibland, när dumhet och grymhet står i vägen för etisk och moralisk utveckling.
Det finns inslag i filmen, som tar ned den från det nästan trovärdiga till det fabulöst banala, som att apornas intelligens ökar blixtsnabbt genom att bara andas in medlet i gasform och att de t.o.m. lär sig att tala av det. Aporna blir alltmer människolika i sitt kroppsspråk av medlet och deras sociala förmåga och tolerans växer i takt med ökad tankeförmåga.
När animationen inte tar över, så görs Ceasar suveränt av Andy Serkis, som också spelat Gollum i Sagan om ringen och även King Kong. En annorlunda och begåvad karaktärsskådespelare med ett beundransvärt kroppsspråk och förmåga till ordlös gestaltning. Övriga roller är ganska stereotypa. Will och hans flickvän Caroline (Freida Pinto) är vackra modeller, men inte mer. Den cyniske forskningschefen Steven Jacobs (David Oyelowo) och den sadistiske djurskötaren Dodge Landon (Tom Felton) är alltför ensidigt elaka för att få överleva apornas uppror. John Lithgow som Wills far gör allting rätt och är lika bra som komiker som i dramatiska roller.
Filmens slut antyder, att en fortsättning är möjlig som kan riskera bli platt fall eller ännu ett lyft på den annars ganska färglösa filmrepertoaren.
Filmen får fyra starka ögon för en spännande berättelse med intressanta frågeställningar, bra regi, skicklig grafik och animation och några utmärkta skådespelarinsatser.
Jan-Eje Ferling
