Recension: Allt för min son

Ett socialrealistiskt drama med ett barn i centrum som inte lämnar betraktaren oberörd
eye4
Originaltitel Jusqu’á la garde
Regi: Xavier Legrand
Manus: Xavier Legrand
Medverkande: Lea Drucker, Denis Ménochet, Thomas Gioria, Mathilde Auneveux m.fl.
Foto: Nathalie Durand
Klippning: Yorgos Lampinos
Genre: Drama
Längd: 90 min
Land och år: Frankrike 2017
Distribution: TriArt Film
Svensk biopremiär: 21 september 2018

I Frankrike liksom i Sverige är våld i nära relationer vanligt förekommande. Trots att våldet öppet diskuteras i media är ämnet fortfarande mer eller mindre tabubelagt när det verkligen gäller. Offer vill inte gärna träda fram. Grannar och släktingar förblir tysta för att inte blanda sig i känsliga konflikter och göra saken värre.

I Sverige har under de senaste tio åren barnens situation i samband med våld i nära relationer uppmärksammats. Forskning har bl. a. visat att barn som tvingats bevittna familjevåld utsätts för något som numera betecknas som psykisk misshandel. I dessa situationer har barnen på senare år också beskrivits som brottsoffer.

Den franska regissören Xavier Legrand har med långfilmsdebuten ”Allt för min son” engagerat satt barnets situation i centrum vid våld i nära relation. Xavier Legrand, står själv för manus och har inte slarvat med researcharbetet. Han har varit i rättssalar, intervjuat poliser och socialarbetare och träffat män med våldsproblematik för att trovärdigt kunna förankra sitt drama i den franska verkligheten. Resultatet har blivit en välspelad och sammanhållen film i bröderna Dardennes socialrealistiska anda som inte lämnar betraktaren oberörd.

I ”Allt för min son” är Miriam (Lea Drucker) och Antoine (Denis Ménochet) inbegripna i en bitter vårdnadstvist. Miriam har ensam sökt vårdnad om sonen Julien (Thomas Gioria) och hävdar vagt att Antoine är våldsbenägen. Trots detta tar domaren beslut om gemensam vårdnad av Julien. Antoine kan därmed tilltvinga sig insyn i familjen, där parets myndiga dotter Joséphine (Mathilde Auneveux) också ingår.

Till skådespeleriets förtjänster hör bland annat Denis Ménochets trovärdiga gestaltning av Antoine och hans tilltagande vålds- och kontrollbehov, triggat av en komplicerad psykologisk mekanism som hör samman med att makten över familjen avtar. Lika trovärdigt förmedlar Thomas Gioria sonen Juliens utsatthet och skräck när fadern blir ett allvarligt hot mot honom, modern och den lilla familjen.

”Allt för min son” redovisar också de svåra överväganden som samhället ibland har att göra i vårdnadstvister. Det kan som i filmen handla om att på vaga grunder bryta kontakten mellan far och son. Det kan också som i filmen handla om svårigheten att förutse den katastrof som väntar runt hörnet när en våldsbenägen man tappar fotfästet.

Jag ger fyra filmögon av fem till ”Allt för min son”
2018-09-12