Regi: Martin Widerberg
Land: Sverige
Producent: Christina Erman Widerberg, Widerberg film
Kategori: Långfilm, dokumentär
Produktionsår: 2012
Längd: 72 Minuter
Premiär: 2 november 2012
Distributör: Folkets Bio
En nära och intressant skildring av familjen Widerberg.
”Min pappa (Bo Widerberg) gav min farfar Arvid en apa i 90- års present. Han hade alltid önskat sig en apa. Arvid blev jätteglad. Men min farmor blev inte alls glad och ville kasta ut den”.
Filmskaparen och filmregissören Bo Widerberg påbörjade 1979 en dokumentär om sin far, Arvid Widerberg, men avslutade den aldrig. Bo´s son, Martin Widerberg, tog vid och skapade dokumentären, som har samma titel som hans far gav den, men filmen blev inte densamma. Det krävs mod, att göra en film om en av vår tids stora regissörer och ytterligare djärvhet för att filma en så nära familjemedlem. Men Martin vågade och resultatet blev mycket intressant.
Filmen är en varm och djup inblick i familjen Widerbergs liv och leverne. Martin utforskar sin relation till sin pappa och sin farfar, men även till sig själv som far. Han intervjuar sin far Bo och vi får se nära och personliga glimtar ur deras liv och filmklipp ur Bo Widerbergs produktioner, som Barnvagnen från 1963, Elvira Madigan från 1967 och Ådalen 31 från 1969. I den sistnämnda medverkade även Martin som barnskådespelare.
Martin Widerbergs dokumentär har vackert filmfoto och är fint ihopklippt med varvade intervjuer, som Bo gjorde med sin far Arvid. Stillbildsfotona kompletter skildringen av familjen Widerbergs historia. Filmen är mycket sevärd och känns som en ärlig och äkta framställning av det som Martin vill berätta. Men den är också självkritisk på sina ställen. Trots hans och faderns gemensamma intresse för film och skapande, så visar det sig, att de också har svårt att mötas och finna ro.
Dokumentären får tre filmögon för en nära och personlig bild av familjen Widerbergs historia och för det vackra filmfotot.
2012-10-29
Camilla Käller