”All Eyez On Me” är en av sommarens hetaste filmsläpp baserad på rapplegenden Tupac Shakur (Demetrius Shipp Jr). Den skildrar rapparens liv och olika förhållanden med vänner och speciellt den med hans mamma Afeni Shakur (Danai Gurira). Vi får inblick i hans liv genom en intervju som han gör tillsammans med en reporter, när han sitter i fängelset. Där får vi följa Shakurs trassliga uppväxt och se honom bli en av världens mest kända musiker.
Men livet som världsstjärnan Tupac är inte så glamorös som den ser ut på utsidan. Problemen hinner snabbt ifatt honom och leder till hans bortgång i september 1996. Han hyllas genom att denna biografi släpps på hans födelsedag den 16 juni världen över.
Tupac Shakur var en inflytelserik artist som vann hiphop-hjärtan världen över med sina tunga poetiska texter och lämnade oss som en legend. Därför är det inte konstigt att Hollywood ville göra en biografi om just honom. Jag har själv beundrat Tupac ända sedan dagarna då MTV faktiskt var en musikkanal. Första gången mina öron fick uppleva den gungiga basen i låten ”California Love” så var jag helt såld på denna unika musikaliska akt.
Därför kan man förstå att jag var riktigt förväntansfull inför denna produktionen från Benny Boom. Dessvärre levde filmen inte upp till de förväntningar som lades upp i trailern för filmen. I sin helhet hade filmkonceptet kunnat funka om bara replikerna hade varit bättre och vissa skådespelare hade bytts ut. Jag tycker inte att skådespelarna fick så mycket spelrum med sina repliker, då mycket historia skulle matas in i manus inom loppet av 2 timmar och 20 minuter. Filmen hade troligtvis lämpat sig bättre på TV som en serie för att göra rapparens liv rättvisa. Det hade gynnat skaparna att visa berättelsen från en annan vinkel då mycket som man fick se redan skrivits om i media. Det hela blev förutsägbart och emellanåt tillgjort.
Filmskaparna får dock pluspoäng för att de lyckats hitta en skådespelare som faktiskt liknar Tupac, men andra liknelser därutöver fanns inte. Demetrius Shipp Jrs röst matchade inte musikerns och det sänkte min upplevelse helt och hållet. Dessutom var karaktären Biggie Smalls (Jamal Woolard) en besvikelse. Han liknade inte alls sin rollkaraktär i sätt och beteende. Skådespelerskan som gör rollen för Afeni Shakur (Danai Gurira) lyste, enligt mig, starkast i sitt framträdande. Gurira lyfte filmen till en helt annan nivå. Jag blev verkligen berörd av hennes sorg i en scen, där hon endast använder kroppsspråket och gråten som verktyg för sin gestaltning. Inga ord, men så starka känslor. Wow.
Något annat som får tummen upp från mig var kemin mellan Tupac och Jada Pinketts (Kat Graham) karaktär. Det var synd att man inte fick se mer av Graham, då hon faktiskt är en duktig skådespelerska och gav filmen lite mer inlevelse.
Den sista halvtimmen blev det dock tråkig, då regin inte höll samma höga standard. Det gav mig känslan av att filmskaparna hade gett upp och bara slängt ihop filmen för att den skulle bli färdig. Trist, eftersom detta hade kunnat bli hur bra som helst.
Jag ger Benny Boom och gänget tre av fem filmögon.
2017-06-15
