Recension: After Earth

eye
AfterEarth
Jaden Smith och Will Smith i After Earth.   

Regi: M. Night Shyamalan
Manus: Gary Whitta, M. Night Shyamalan
Skådespelare: Will Smith, Jaden Smith m.fl
Genre: Science fiction
Ålder: 11 år
Tid: 100 min
Land: USA
Biopremiär: 7 juni 2013
Distributör: Walt Disney Studios Motion Pictures

Länk till Imdb

En totalt förutsägbar kraschlandning
Generalen Cypher Raige (Will Smith) och hans son Kitai Raige (Jaden Smith) kraschlandar på Jorden. Den har varit övergiven i 1000 år och alla djur har utvecklats till livsfarliga för människor. Utrustningen för att kunna anropa hjälp förstördes i kraschen, men det finns annan utrustning i bakpartiet som slets bort och den ligger tyvärr långt därifrån. Cypher skadade sig så illa att den enda som nu kan hjälpa dem är den unge Kitai. Nu måste han inte bara slåss mot tiden och människoätande bestar utan också mot en rymdvarelse, som de haft med i lasten och som kan lukta sig till rädsla hos människor. Enda sättet att övervinna den är att besegra sin rädsla.

M. Night Shyamalan, Signs 2002, Sjätte sinnet 1999, arrangerar här ett totalt magplask. Både regi och manus känns som tafatta försök att visa vad som minsann kan hända om vi fortsätter att smutsa ner planeten. För att jämföra med flera av hans andra filmer t.ex. Sjätte sinnet 1999, så brukar han ha någonting att förmedla, även om det till stora delar blivit pannkaka. Här saknas allting. Inte ens specialeffekterna är ok. Aporna ser ut som, jag vet inte vad, och även den elaka alien känns konstlad. Spänningsfaktorn lyser med sin frånvaro och storyn känns kanske mer som gjord för tv-spelsvärlden är vita duken.

Will Smith, Men in black 3 2012, I am legend 2007, som brukar gestalta sina karaktärer med en stor dos ”glimten i ögat” gör här sin sämsta insats någonsin. Allting saknas. Han ska spela en framtida soldat, som på grund av att de aliens han bekämpar luktar sig till rädsla. Därför har han tagit bort sin rädsla, det är bara att alla andra känslor också har försvunnit. Han ser ut och agerar som en sten. Karaktären känns rakt igenom stentrist.

Jaden Smith, Karate Kid 2010, visar prov på extrem träighet. Han verkar inte ha några skådespelartalanger alls. Eftersom hela filmen hänger på hans totala brist på talang blir det magplask så det stänker om det.

James Newton Howard har gjort musiken. Han är en av de mest framgångsrika kompositörerna vad gäller filmmusik genom tiderna med över hundra filmer i ryggen och åtta Oscarsnomineringar. Hans musik är bra även här. Enda problemet är, att när musiken antyder att det är spännande, så är det tyvärr inte det. Men det ska man kanske inte belasta Newton Howard för.

Filmen får ett filmöga och kan kanske bli 2013 års stora magplask på vita duken.

2013-06-05
JanEjeF 

Jan-Eje Ferling