Sophia Howard (Catherine Walker) sörjer svårt sin bortgångne 4-årige son. Hon är fast besluten, att få kontakt med sonen på ockult väg och hyr ett dyrt, stort, nergånget hus som ligger öde på den irländska landsbygden. Hon anställer en motvillig ockultist Joseph Solomon (Steve Oram) som hon vill ska leda henne genom en farlig, månadslång ritual för att hon ska få prata med sin döde son. Sophias och Josephs relation blir ansträngd och när de mentala förberedelserna startar upp blir den psykiska belastningen så svår för Sophia, att hon vid flera tillfällen vill bryta ritualerna. Men Joseph pressar henne, misshandlar henne, tvingar henne att dricka blod och använder henne också sexuellt. Huset är omringat av en vit cirkel som, enligt Joseph, inte går att bryta utan förödande konsekvenser.

Filmen utspelar sig nästan helt i det stora, mörka huset och blir ett förtätat kammarspel med det två huvudaktörerna.  A Dark Song (En mörk sång) skildrar försöken övergång mellan verklighet och bortom den, som med Josephs ritningar och Sophias arbete blir magisk till sin konstruktion. Man vet inte om det är trolldom eller metafysiska seanser som är de övernaturliga krafter som sätts igång.

Regissören Liam Gavin, som tidigare varit i huvudsak manusförfattare och även storyboard artist, gör här en lovande långfilmsdebut med sitt psykologiska drama. Med en relativt liten budget Han undviker att göra traditionell skräckfilm, även om sådant i viss mån också dyker upp, men inte bara för att bara skrämmas, utanför för att gestalta gränslandet mellan liv och död. Scenbilderna är mörka och suggestiva och atmosfären tryckande och spänningen ökar med den alltmer tryckande oron, som pendlar mellan hopp och förtvivlan. Man grips av Sophias förtvivlan som driver henne till det yttersta för att få kontakt med ”det okända” och man väntar på upplösningen av dramat.

Catherine Walker övertygar i sin roll som den djupt sörjande och desperata modern. Hon uttrycker en känslighet och sårbarhet, men skildrar även Sophias styrka och beslutsamhet. Hon har medverkat i flera Tv-serier som Holby City (2005), The Clinic (2007–2009) och i långfilmerna Patrick´s Day (2014) och Dark Touch (2013), som också är i genren skräck eller psykologiskt drama. Steve Oram framställer utmärkt sin Joseph Solomon med utlevelse och skildrar rollkaraktärens tvära kast i humör och självförbrännande livsstil.

Man vaggas med stigande obehag in i Gavin mardröm och total ärlighet krävs och när Gavin levererar lösningarna är de både fruktansvärda, men också oväntad försoning. Jag blev tagen av dramats utgång och även om det är filmfantasier och fiktion, så sattes mina egna existentiella tankar om tillvaron igång och det var inspirerande och fängslande.

Med tanke på min inlevelse och engagemang och på huvudaktörernas insatser så vill jag ge fyra filmögon. Men det är ändå ett skräckscenario som rullar upp och när de både onda och goda övernaturliga varelserna dyker upp, så blir det ändå skräckfilm, men likväl något att reflektera över.

Tre filmögon av fem.
2017-04-30