Recension: Bröllop, begravning och dop – filmen

Underhållande med färgstarka karaktärer och lagom dramatik
eye3
Regi: Colin Nutley
Manus: Helena Bergström, Colin Nutely
Skådespelare: Helena Bergström, Maria Lundqvist, Marie Göranzon, Robert Gustafsson, Johan H:son Kjellgren, Andreas T Olsson, Molly Nutley, Angelika Prick, Helena af Sandeberg, Jan Malmsjö,
Genre: Komedi, drama, romantik
Svensk biopremiär: fredag 22 oktober 2021
Distributör: Nordisk Film

Filmen är en fristående fortsättning på den av många uppskattade TV-serien 2019 med samma titel och i fyra episoder i regi av Colin Nutley. Helena Bergström 2019 nominerades till bästa skådespelare i Kristallen 2019 för sina insatser i TV-serien. I långfilmsversionen finns skådespelarna och deras rollkaraktärer med från TV-serien och blir för mig kära återseenden.

Filmen börjar med Mejas (Molly Nutley) idylliska bröllop med Sunny (Angelika Prick). Några rollkaraktärer har i berättelsen fått mindre utrymme av olika orsaker. Ett exempel är karaktären Samuel (Philip Zandén) som tecknas som avliden, men kastar ändå sin skugga över de rollkaraktärer han berört på olika sätt. Samuel var gift med Michelle (Maria Lundqvist) men fick ett barn, Meja, med Grace Öhrn (Helena Bergström). Men Grace och Michelle lyckas klara upp den komplikationen och blir goda vänner.

Värre för släkten är det att Carl-Axel Öhrn (Johan H:son Kjellgren), som varit gift med Grace Öhrn (Helena Bergström), nu ska gifta sig med den betydligt yngre Veronica Strålin (Helena Af Sandberg) som friat till honom. Betänkligheterna hos släktingar är flera, men kanske mest oroande, att Veronica bara skulle vara ute efter familjens Öhrns tillgångar och inte gifter sig av kärlek.

Bröllopsmiddagen blir dramatisk och Molly hamnar i gräl med Veronica och känslorna svallar även hos andra karaktärer. Louise Lööf (Marie Göranzon) har också svårt för att tidigare förmögne svärsonen Carl-Axel Öhrn ska gifta om sig med unga Veronica. Molly är annars den rollkaraktär som med sin ungdom är känslomässigt mest utåtriktad i sina ställningstaganden för sina föräldrar och deras olika relationer. Michelle försöker diplomatiskt ena alla bröllopsgästerna med blandad framgång. Följden blir dock, att släkten inte bjuder in Carl-Axel Öhrn och Veronica till julfirandet. De får i stället ensamma fira jul och nyår hos pappa Rolf Öhrn (Jan Malmsjö).

Dråpligt blir det när Michelle ska döpa sitt barn i kyrkan av prästen Henrik Wahlmark (Robert Gustafsson) och hon är helt främmande inför alla sakrala traditioner. Lite dramatik blir det också, när Michelle ska flytta ihop med prästen Henrik och ska lämna över sitt hus till paret Molly och Sunny. Louise Lööf, mamma till prästen och sonen Valentin Lööf får bekymmer för hans förening med Michelle. Festlig och hysterisk är möhippan för kommande brudpar.

För den som inte följt rollkaraktärerna i TV-serien, så kan det ta lite tid att få ordning på allas förhållanden, men under filmens gång klarnar det. Familjernas historia och deras förhållande till varandra är det som är energin och spänningen i filmen och hur de får brottas med sina sympatier och antipatier i det som sker. Under ytan anar man dock, att om det stormar på ytan, så finns det djupare band som bär vidare.

Det finns många paralleller i dramaturgin med Helena Bergströms underbart roliga film ”En underbar jävla jul” från 2015. Koncepten familjers och släktingars relationer och deras olika reaktioner inför olika händelser, som julfirande, är också där det som bär filmen och ger den gnista och energi. Där finns också ett ungt gaypar, vars relation har en central betydelse för dramatiken. Pappa Ulf (Robert Gustafsson) är den som har svårast att förlika sig med att sonen är gay och ska ingå partnerskap med en annan ung man. Det ger upphov till många dråpliga situationer och repliker. Underbara Inga Landgré spelar den åldrade farmodern Gun-Britt som har svårt att förlika sig med att olika tester hon gör visar, att hennes väljarsympatier ligger hos Sverigedemokraterna.

Helena Bergström, en av våra kanske mest folkkära artister, alltifrån hennes roll som Fanny Zander i den älskade TV-serien Änglagård i olika tappningar 1992, 1994 och 2010 är både själv men framförallt tillsammans med sin make Colin Nutley kreativa konstnärer som berikat oss med olika genrer av filmer och TV-serier. Ändå är Helena Bergström inte dominant i sina rollkaraktärer, utan smälter väl in i de olika dramaturgiska sammanhangen. Det är bra och är en av hennes styrkor. Floppen med hennes film “Vilken jävla cirkus” från 2017 har överskuggats av framgångarna med senare produktioner som nu med Bröllop, begravning & dop.

Det blir tre filmögon av fem.
2021-10-19