Recension: Tigrar

Drama om fotobollsdrömmar och mobbing på stjärnnivå
eye3
Originalmanus: Tigers
Regi och manus: Ronne Sandahl
Medverkande: Alfred Enoch, Liv Mjönes, Marizio Lombardi, Frid Gustavsson, Erik Enge m.fl.
Genre: drama
Speltid: 119 min.
Land: Sverige
Språk: engelska, italienska, svenska
Svensk biopremiär: 27 augusti 2021
Distributör: TriArt Film

För stora pengar plockas 16-årige Martin Bengtsson (Erik Enge) upp av Italiens FC Inter Milan, ett av de bästa lagen i Europa, en dröm som går i uppfyllelse för en tonåring som satsat allt på att vinna, att bli bäst. Men drömmen blir en mardröm. Med vilja av järn och kärlek till fotboll drivs Martin av perfektionen. Redan på dagis förklarade han att han ska bli ”fotbollspoffs”. När han är 8 år övertränar han och kryper, bildligt talat, hem från träningen, berättar hans föräldrar. Martin är mager, nästan tanig, men med en atletisk energi tillbringar han nästan all sin tid för att ”Träna. Äta. Vila. Inte tänka för mycket”, som han skriver i sin anteckningsbok och som följer med honom hela vägen i hans karriär.

Men Martin märker snart, att lagkamraterna i Milano inte är hans kompisar, tvärtom, de hoppas han ska misslyckas och motarbetar honom på alla sätt. Men han får en kompis, Ryan (Alfred Enoch), en fotbollsspelare från USA, som visserligen tycker Martin är en knepig person, men som ändå stöttar honom, och även berättar hur tuffa villkoren egentligen är. Martin får en sponsor och vill köpa en gitarr, men övertalas av Ryan att köpa en dyr sportbil för pengarna, även om Martin pga. sin ålder saknar körkort och inte heller kan köra. Ryan ger honom lite körlektioner.

Filmen är en verklighetsskildring och bygger på Martin Bengtssons egen bok ”I skuggan av San Siro-från en proffsdröm till mardröm” från 2019. Martin lär sig smärtsamt, att i fotbollsindustrin kan allt köpas för pengar. Som tonåring kastas han in i en brutal verklighet där villkoren är ”vinna eller försvinna”. Han bär på ett tröjnummer, men också en prislapp på sitt värde. Han får börja i Primavera som är steget före A-laget. Tillfälligt backas han till ”Under-17-laget”, men gör bra ifrån sig och hamnar i A-laget.

Hemma i Sverige jublar man och t.o.m. Martins pappa hör av sig, som övergav honom och familjen och satsade på ny relation. Pappans telefonsamtal till Martin för att gratta honom blir så känslomässigt starkt för Martin, att han börjar kräkas. Avsaknaden av sin pappa under sin barndom har säkerligen skapat ett inre hål hos Martin, som plågar honom, men kanske också sporrar honom för att ge sig det värde han önskar sig ha fått av sin pappa.

”Tiger” är Ronnie Sandahls andra film som han regisserat och skrivit manus till. Den första var ”Svenskjävel” 2014. Han skrev också manus till filmen ”Borg” 2017. Sandahl håller stramt i tyglarna och låter ofta de Marek Wiesers filmfoto få berätta det som händer inom Martin med massor av Close up på honom. Martin bär på ett stenansikte, antagligen som ett skydd, och med stora ögon stirrar han på det som händer runt omkring honom. Manus är sparsamt med repliker, inte mer är det absolut nödvändigaste vilket iofs räcker.

Men allt stirrande blir inte så talande, som Sandahl kanske hoppats. Det blir också för mycket teaterpauser i dialogerna. När Martin träffar svenska fotomodellen Vibeke (Frida Gustavsson), som jobbar i Milano, går deras första samtal så trögt och segt att man bli otålig. Så talar inte ungdomar med varandra, inte ens i början. Det brukar bli överspel med pladder, skrattigt och med jargonger, inte sällan skydd för osäkerhet och blyghet. Sandahl satsar för hårt på ögonkasten, pauserna och med stela blickar så det blir tråkigt. Även Martins samtal med övriga som ledarna, lagkamrater, även kompisen Ryan, glor han mest med sina stora ögon. En av de första och sista scenerna som Martin ler, är när han kör hem till Sverige och har övergett Italiens FC Inter Milan.

Martin Bengtssons erfarenheter är plågsamt att se, och värre när man vet att det inte bara är fiktion. Mobbing sätter djupa spår hos alla som utsätts för det, även om det som i Martins fall, är på stjärnnivå. Det gick så långt, att Martin gjorde, vad man tror, ett självmordsförsök, när han lät en långtradare köra på honom. Martin fick ganska lätta fysiska skador, men hamnade på psykiatrisk klinik och fotbollsledarna vill kalla det för epileptiskt anfall, vilket Marin med rätta förnekar.

Åländska skådespelaren Erik Enge, som spelar huvudrollen i Tigrar, har tilldelats Dragon Award Best Acting, priset för bästa skådespelarinsats, vid Göteborgs filmfestival 2021. Enge har bl.a. tidigare spelat med i TV-serierna Bron från 2018, Morden i Sandhamn 2018 och i Rebecka Martinsson 2020, Annars är det sparsam med personliga uppgifter om Martin Bengtsson. Ronnie Sandahl vann också filmpris vid Göteborg Film Festival 2021 för Tiger som Best Nordic Film (Dragon Award) och vann även i Busan International Film Festival 2020 och i Lübeck Nordic Film Days 2020 för Tigers som Best Film.

Numera ägnar sig Martin åt skrivandet och hans första bok, ovan nämnt, blev en bestseller. Man är glad att Martin gått vidare i livet med sina bittra upplevelser i Italiens FC Inter Milan.
Det blir tre filmögon av fem.
2021-08-20