En aprildag 1992 kom den frikännande domen mot fyra polismän, som svårt misshandlade den svarte Rodney King i Los Angeles och som fick till följd, att staden exploderade i kravaller och bråk. Sextio personer dödades och tvåtusen skadades. De koreanska bröderna Eli (Justin Baker) och Daniel (David So) driver en liten skobutik. Där finns även den 11-åriga Kamilla (Simone Baker), en afro-amerikansk tjej som skolkar från skolan och gillar att hänga i butiken. Oroligheterna i staden närmar sig och den udda trion måste nu försvara butiken, som ligger i Paramount, Kalifornien, några kilometer från detvärsta våldet och plundringen, men nära nog att belastas av samma rasspänningar.
”Gook” är ett nedsättande ord för öst- och sydasiater i USA. Filmen är ett laddat drama om uppror mot rasism, men också om etniska motsättningar mellan svarta och asiater, där asiater står längst ner i rangordningen. När överlevnaden hotas och existensen når sig gräns, vänder sig de etniska grupperna mot varandra. Någonstans måste man få ge utlopp för sin förtvivlan och sin maktlöshet.
Filmen börjar med att flickan Kamilla dansar i ljuset av den brinnande butiken. En egendomlig reaktion på det som egentligen var hennes enda liv och glädje, bröderna Eli och Daniel och deras skoaffär. Hennes svarte bror Keith (Curtiss Cook Jr) känner avsmak för de båda koreanska bröderna och ger sig på dem och stjäl deras skor från affären. Under tiden bolmar röken i bakgrunden från plundringen av butiker i South Central och kravallerna där efter domen mot poliserna. Konflikten mellan Keith och bröderna eskalerar och till sist får en person sätt livet till, men ingen av männen själva. Det blir en tragedi, som krossar deras hopp och först ökar konflikten mellan parterna tills de börjar samverka, trots att det är för sent.
Filmen är i svart/vitt och som både förstärker känslan av hopplöshet, som gör tillvaron färglös på nyanser av livet och tvingar personerna att tänka på liv och död, snarare än livsglädje, humor och positiv kreativitet. Men det finns ljuspunkter. Daniel vill inte sälja skor utan att bli R & B-sångare och sjunger känslofyllt några fraser under en audition i en studio. Han är poet i hemlighet och blir offer för sin känslighet och misshandlas svårt att mobben.
Justin Chon är född 1981 och regisserat filmen, skrivit manus och spelar huvudrollen Eli. Han debuterade i TV-serien Jack & Bobby 2005 och spelade Eric i Twilight-triologen. Han regidebuterade 2015 med slackerkomedin Man Up 2017. Dramat Gook belönades med publikpriset på Sundancefestivalen 2017 och har bland annat nominerats till Golden Eye vid Zurich Film Festival 2007 och vid Munich Film Festival 2017. Justin Chons far, Sang Chon, spelar Mr. King, vars butik plundrades under de sista dagarna av upploppen. Justin Chon säger, att han varit tvungen att berätta dramat med koreanska ögon, eftersom deras kamp sällan berättas.
Kamilla görs utmärkt av Simone Baker, en busig, skolkande tjej med gott hjärta, hjälpsam och lojal, men stjäl och ljuger för att klara sig. De ljusa stunderna i filmen är när Kamilla sorglöst dansar med de koreanska bröderna butiken och åker på biltvätt med Eli. Men hon hamnar mitt i konflikten och kan inte försvara sig. När hon frågar Eli vad ordet Gook betyder, som någon sprayat i graffiti på hans bil, svarar han ”land”.
Gook är ett brutalt, osminkat drama. Språket är rått och sarkastiskt. Människorna är trängda av sina svårigheter att att förverkliga sina drömmar för att hitta livsglädje och sann gemenskap (som vi alla?)
Det är ett skickligt monterat och framställt drama, som ofta känns dokumentärt. Rollprestationerna är imponerande, inte minst Simone Baker som 11-åriga Kamilla, spontan, oförställd, naturlig. Filmen är avskalad alla publikfriande effekter eller schabloner. Det är livet, rakt upp och ned, för migranter, ungdomar och barn och deras rasmotsättningar och generationskonflikter.
Fyra filmögon av fem.
2018-01-16
