Regissören Goran Kapetanovic, med den guldbaggebelönade Min faster i Sarajevo från 2016 i bagaget, har med Krig gjort en dramatisk ungdomsfilm om konflikter och hur svårt det är att förhindra att en konflikt eskalerar. Filmens huvudkaraktär Malte (spelad av Loke Hellberg), 11 år, är en enstöring som trivs bäst när han får leka med sina tennsoldater och läsa böcker om krigets lagar, spelteori och strategi. Maltes främste förebild är den framgångsrike matematikern och Nobelpristagaren John Nash som med sin spelteori visar hur man ska agera för att kunna utöva makt och undvika att dra det kortaste strået vid en konflikt.
Allt börjar spåra ur när hans välmenande mamma (utsökt spelad av Malin Levanon) kräver att han ska skaffa sig vänner i det utanförskapsområdet dit de har flyttat efter hennes skilsmässa från Maltes pappa. Anmärkningsvärt nog lyser pappan genomgående med sin frånvaro och förekommer aldrig i Maltes liv. Malte hamnar mitt i en konflikt som handlar om vilket gäng som ska ha rätt till att använda den skatelada som ligger i anslutning till gårdarna, där de många barnen bor. Mira (Meja Björkefall) leder det gäng som Malte tas upp i efter att han har visat vad han går för. Då han ger råd som om han vore Macchiavelli själv, utses han till gängets strategiske konsult.
Under den fullfjädrade maktspelaren Maltes överinseende tillspetsas konflikten snabbt. Våldet eskalerar då från hot med saxar till användning av sprängmedel, varefter Miras blodtörst snabbt väcks. Gängledaren för det andra gänget, Omar (som Emilio Silva galant gestaltar och i flera scener påminner om en mycket ung Marlon Brando i Gudfadern), överraskar genom att aktivt försöka förhandla om fred. Malte hamnar i en svår situation – mitt emellan Mira som vill ha mer makt till vilket pris som helst, och Omar som är beredd att göra eftergifter i det som är rättvist mot hans eget gäng, för att alla ska kunna känna sig trygga. Nyckeln är respekt.
Regissören har egen erfarenhet av hur en våldsam konflikt har utvecklats i hans hemstad (Sarajevo) när han växte upp. Han har sagt att teorier lätt kan utvecklas till något väldigt obehagligt. Symboliken är glasklar för att budskapet garanterat ska nå fram: en konflikt kan lätt eskalera, trots att ingen vill det, och det är alltid de oskyldiga som får betala. Det är tydligt att Kapetanovics syfte med filmen är att skapa en debatt. Filmen borde vara ett obligatoriskt inslag i undervisningen, åtminstone i slutet av mellanstadiet eller början på högstadiet.
Som barnfilm är Krig stark och tydlig, men för en vuxen publik är den mer övertydlig än vad man skulle önska sig. Utvecklingen av Miras karaktär från ledare som hotar – men inte vågar – kröka ett hårstrå på sin motståndares huvud, till en blodtörstig ledare, som inte drar sig för att tortera sina motståndare svårt, känns osannolik. För en vuxen person är det obehagligt att påminnas om barns grymhet, men regissören exponerar ändå inte våldet på något överdrivet osmakligt sätt. Rent filmiskt påminner Krig om Min faster i Sarajevo, där interiörer är rika på detaljer, omoderna möbler och starka röda och gröna färger.
Krig har premiär 27 oktober 2017, vilket passar riktigt bra inför höstlovet.
Jag ger Krig tre filmögon av fem.
2017-10-26
