I augusti 2011 i Madrid, den varmaste månaden i mannaminne, hittas två äldre ensamstående kvinnor grymt mördade och våldtagna. Fallen utökas sedan till fem och även två andra äldre kvinnor hittas dödade. De två omaka poliserna Luis Velarde (Antonio de la Torre) och Javier Alfaro (Roberto Àlamo) tar sig an uppdraget att finna seriemördaren. Det blir svårlösta fall och de två poliserna har även privat problem med sig själva och sina familjer.
Regissören Rodrigo Sorogoyen är född 1981 i Madrid, Spanien, och är även författare och varit medskribent av manus till filmen Dödens apostel. Han har redan vunnit pris för filmen vid San Sebastián International Film Festival 2008 för bästa manus och som han delade med Isabel Peña. Sorogoyen har också vunnit pris för sitt filmdrama Stockholm från 2013.
Dödens apostel blev snabbt en biosuccé i Spanien och nominerades till sju Goyas och fem kritikerpriser. Filmen är ett bestialiskt och blodigt filmdrama och pressen jämförde Sorogoyen och filmen med David Finchers Seven från 1995.
Antonio de la Torre, född 1968 i Spanien är en prisbelönt aktör för bl. a. Canibal från 2013. Han gör en ganska hämmad och stammande polis i Dödens apostel till skillnad från Roberto Álamo som en aggressiv, utåtagerande polis som får problem i sin tjänst för sitt humör. Båda är utmärkta i sina roller, även om Antonio de la Torres stämning känns lite konstlad.
Filmen är realistiskt framförd med intensivt tempo och heta känslor är i gungning mellan rollkaraktärerna. Ett dovt surrande bakgrundsljud i dramatiska scener förstärker den obehagliga situationen och känns effektivt hotfullt. Kameran i filmfotografen Alejandro de Pablos säkra händer är både rörlig och fast och följer aktörerna i alla lägen. Färgtonen är dämpad och realismen i gestaltningen känns bitvis dokumentär.
Man är engagerad i den hetsiga jakten på mördaren och även om det finns psykologiska aspekter och orsaker till de bestialiska dåden, så känns dessa rimliga och oroande olycksdigra. Scenerna på rättsmedicinen med de nakna, mördade kvinnorna är brutalt närgångna och lämnar inget åt fantasin. Jakten på mördaren i tunnelbanan, där polisen Javier Alfaro dirigerar människomassor viftades med sin pistol för att få syn på mördaren är fantastiskt filmat och kompetent iscensatt.
Som i alla brottsfilmer väntar man på upplösningen, att rättvisan ska segra och ondskan komma på skam. Man vet efter ett tag vem våldsverkaren är och han gäckar sina förföljare med list och dödliga attacker.
Det är ett skickligt filmdrama som framförs, otäckt och fängslande och tanken på att verkligheten alltid kan överträffa dikten i atrocitet svår att hålla fast vid. Även om filmen är ett kriminaldrama med mordoffer som finns en masse i filmvärlden, så utmärker sig Dödens apostel inte bara i grymhet utan aktörernas styva förmåga att levandegöra sina rollgestalter och den suveräna regin.
Det blir fyra starka filmögon av fem.
2017-08-11
