Under 10 idylliska år har unga Mija (An Seo Hyun) varit skötare och konstant följeslagare till Okja, ett massivt djur och en ännu större vän, i sitt hem i Sydkoreas bergslandskap. Men det förändras när ett familjeägt multinationellt konglomerat Mirando Corporation tar Okja och transporterar henne till New York, där imagebesatta och självpromotande VD Lucy Mirando (Tilda Swinton) har stora, brutala planer för Mijas käraste vän.
Utan någon egentlig plan ger sig Mija iväg på ett räddningsuppdrag för att hämta hem Okja. Men hennes skrämmande resa blir snabbt komplicerad när hennes vägar korsas av olika grupper av kapitalister, demonstranter och ordningsvakter, som alla strider för att kontrollera Okjas öde. Mija vill bara föra sin vän levande och i gott skick.
Den mångfaldigt prisbelönte regissören och manusförfattaren Bong Joon Ho med bland annat Snowpiercer från 2013, The Host från 2006 blandar skickligt olika genrer med humor, ett gripande drama, action och äventyr. Han skapar en kärleksfull relation mellan Okja och flickan Mija som håller filmen igenom och är både Mijas drivkraft och mål. Just den intima och vänfasta förbindelsen mellan människa och djur i kontrast mot en obarmhärtig, cynisk och spekulativ värd som drivs av pengar och profit, en konflikt som är filmens spänning och styr utformandet av rollkaraktärerna. Regissören Joon-ho Bong nominerades till Guldpalmen vid Cannes Film Festival 2017 för filmen.
Tilda Swinton spelar Lucy Mirando som styr och äger företaget Mirando Corporation, vars affärsidé är att framställa ett djur, mirakelgrisen, genom genmanipulation i sitt laboratorium. Mirakelgrisen ska bli en storsäljare på den amerikanska marknaden för sitt läckra kött. Tilde Swinton är elegant och mycket rolig i sin roll. Helt osannolikt presenterar hon sig i rosa typ flickklänning med grönt bystband för att framstå som oskuldsfull och charmig för sin marknad, men tvillingsystern Nancy Mirando tar över och driver projektet med större hänsynslöshet. Tilde Swinton gör både systrarna mycket underhållande. Hon vann en Oscars 2008 för sin roll i Michael Clayton från 2007.
Mija spelas utsökt av sydkoreanskan Seo-Hyon Ahn, född 2004 och har redan filmskådespelat i några filmer i hemlandet. Hon har en naturlig och oskuldsfull utstrålning, och engagemang och energi, som övertygar som naturbarnet Mija, flickan som lever i bergen med sin gamla farfar och mirakelgrisen Okja, som ett kärt husdjur.
Filmen Okja är uppbyggd som en barnsaga och på sätt och vis är den också det, även om de spektakulära actioninslagen är i stil som hämtade från häftiga action-thrillers. Men ingen dör och ingen bli orättvist offer, därför sagostilen. Och om det blir ett lyckligt slut får publiken själva ta reda på.
Filmen kan också ses som ett modernt protestinlägg mot djurfabrikerna. I gigantiska fabriker slaktas massor av mirakelgrisar på löpande band med traditionella, brutala metoder. Även om detta är fiktion, så är det hemskt att se, eftersom vi alla vet att just så går det till vid våra djurslakthus, som producerar varor till våra montrar på supermarkets.
De digitalt skapade mirakelgrisarna rör sig obehindrat och passar in i miljöerna. Även Okja är så naturlig, att man undrar hur det dataanimerade djuret kan skapas att bete sig så anpassad till alla rörelser i olika miljöer och i sitt fysiska samspel med Mija. Enastående bra gjort.
Filmen annonseras av Netflix som ”inte för barn”, så man får kalla den en hjärtevärmande vuxensaga, för en saga är det, om det onda och goda och hur det godtrogna, snälla djuret och människan hotas av de onda, destruktiva krafterna. Hur som helst, Okja är stor underhållning med ett bra tempo, vackert, skickligt filmfoto av Darius Khondji och i utmärkt regi av Joon-ho Bong, som också medproducerat filmen.
Det blir fyra mycket starka filmögon av fem för Okja.
2017-07-10
