Recension: Betongnatt

eye eye eye eye

betongnatt

Regi: Pirjo Honkasalo
Manus: Pirjo Honkasalo, Pirkko Saisio
Foto: Peter Flinckenberg
Skådespelare: Johannes Brotherus, Jari Virman, Anneli Karppinen, Juhan Ulfsak, Alex Anton m. fl.
Speltid: 96 minuter
Genre: Drama
Land och år: Finland/Sverige 2013
Svensk biopremiär: 21 februari 2014
Ålder: Från 15 år
Distributör: Folkets Bio
Länk till IMDb

En vacker ”Finnish noir” utan hopp.
Pirjo Honkasalo är Finlands ledande kvinnliga filmregissör med ett flertal långfilmer bakom sig på 70- och 80-talen. Under senare år har Honkasalo främst ägnat sig åt dokumentärfilm med filmer som ”Melancholia 3 rum” (2004) som skildrar hur kriget påverkar ryska och tjetjenska barn.  ”Betongnatt” är hennes första långfilm på 15 år och bygger på en roman från 1981 av hustrun Pirkko Saisio.

Honkasalo kallar själv ”Betongnatt” för en form av ”Finnish noir”. I jämförelse med Aki Kurismäkis filmer, som om några representerar den finska versionen av film noir, är Betongnatt betydligt svartare, likheterna till trots.

Helsingfors är också vackrare men grymmare, med sin regnvåta asfalt, gråa betong och ett rostande hamnmaskineri längs stränderna. Människorna saknar hopp. Cigaretterna stimulerar och spriten värmer och får dem tillfälligt att tala med varandra. Annars är kommunikationen människor emellan i ”Betongnatt”, liksom i Kurismäkis filmer, nästan ordlös.

Peter Flinckenbergs svartvita foto, enligt filmreklamen ”en visuell knockout”, fångar inledningsvis 14-årige Simos (Johannes Brotherus) klaustrofobiska dröm som förebådar vad det kommande dygnet ska innebära. Simos storebror Ilkka (Jan Virman) ska om någon dag avtjäna ett långt fängelsestraff. Ilkka är liksom modern och en jämnårig kamrat de som står Simo närmast. Simo oroas och fascineras också i tysthet av sin homosexuelle granne i betonghuset mitt emot.

En äldre bror är en förebild. Hans erfarenhet betyder mycket för hur en vilsen tonåring ser på livet. Simo behöver hopp och framtidstro för att möta en värld som kanske befolkas av hårdhudade skorpioner. Efter några glas på krogen delar storebror Ilkka med sig av den levnadsvisdom han format utifrån sin betongtillvaro.
– Om du fortfarande hoppas kan du aldrig vara fri.
Ord som Simo tar med sig ut i betongnatten.

”Betongnatt” vann sex Jussi-statyetter (Finlands motsvarighet till guldbaggar), när den tog hem pris för bästa regi, bästa foto, bästa ljud, bästa klipp, bästa scenografi och utsågs till årets bästa finska film på Jussigalan.

”Betongnatt” får fyra filmögon.
2014-02-17
EvaSarman2

Eva Sarman