Recension: Glass

Ett annorlunda, välspelat bilddrama, som pendlar mellan mästerverk och flopp
eye3
Regi och manus: M. Night Shyamalan
I rollerna: Anya Taylor-Joy, James McAvoy, Sarah Paulson m.fl.
Genre: Drama, mystik, Sci-Fi, thriller
Speltid: 129 min.
Land: USA
Ålder: från 15 år
Distributör: Walt Disney Motion Pictures
Svensk biopremiär: 18 januari 2019

Glass (2019) är en uppföljare till de två fristående filmerna Unbreakable (2000) och Split (2016) av samma regissör och manusförfattare, M. Night Shyamalan. Vi får i Glass följa hjälten David Dunn (Bruce Willis) från Unbreakable när han möter Kevin Wendel Crumb (James McAvoy) från Split, vars 24 olika personligheter ständigt brottas mellan gott och ont.

Regissören och manusförfattaren M. Night Shyamalan menar att Glass idag är den mest realistiska superhjältefilm som bygger på ett serietidningstema. Han har tidigare gjort flera andra filmer med övernaturligt tema som t ex Sixth Sense (1999), Signs (2002), The Last Airbender (2010) m. fl.

Bruce Willis som tidigare är känd från Die Hard franchisen (1988, 1990, 1995, 2007, 2013), Sixth Sense (1999), Lucky Number Slevin (2006) m.fl. gör David Dunn i Glass. I rollen som Kevin Wendel Crumb med sina 24 personligheter ser vi James McAvoy, tidigare känd från Last King of Scotland (2006), Atonement (2007) och omstarten av X-Men filmerna (2011, 2014, 2016), m.fl. Den onda Elijah Price, även kallad Mr Glass, spelas av Samuel L. Jackson som är känd från Pulp Fiction (1994), Django Unchained (2012), Avengers filmerna (2012, 2015, 2018) m. fl.

Det är roligt att se att ingen av de återkommande karaktärerna har bytts ut, varken från Unbreakable eller Split, trots de 19 åren som gått. David Dunns 12 åriga son Joseph Dunn (Spencer Treat Clark) i Unbreakable har hunnit bli 31 år, och regissören gör en cameoroll av samma karaktär.

Få skådespelare skulle kunna ta sig an rollen av 24 olika karaktärer lika bra som James McAvoy gör det. Han kunde till synes utan svårigheter hoppa mellan att vara en 9 årig flicka till att vara en stökig tonåring eller ett djuriskt monster, ”The Beast”, eller till någon av de 21 andra personligheterna som levde i hans rollgestalt.

För att hjälpa publiken att hänga med i hoppen mellan de olika personligheterna har de växlar klädstilar från olika epoker, något jag tycker var onödigt, då McAvoy med små medel ändå lyckades väl med att framställa rollernas olika karaktärsdrag.

David Dunn är ett utmärkt tillskott till superhjältevärlden i det avseendet att han faktiskt är ganska ordinär. Han är ingen mästare på kampsport, har inget storhetsvansinne, ingen högteknologisk utrustning eller någon ambition att utplåna all världens ondska. Men han är stark och hjälper människor i sin omgivning på det sätt han kan. Rollen tycks vara som skriven för Bruce Willis.

Det verkade som att Glass, som är uppföljare till både Unbreakable och Split, inte kunde bestämma sig för om den skulle vara fristående eller en direkt fortsättning. Mycket av den första timmen går nämligen åt till att referera till de tidigare filmerna med följd att det kändes för mig småtråkigt att ta del av. De djupa relationskonflikterna som annars finns i M. Night Shyamalans filmer finns inte i Glass, som i stället bygger på rörande tillbakablickar från de tidigare filmerna. De starka relationerna finns kvar, men utan konflikterna sinsemellan. Det blev mera av en actionfilm, men som saknar de vanligaste komponenterna som krävs för att bli en bra sådan.

Man behöver inte ha sett de tidigare filmerna för att kunna följa handlingen i Glass, men kanske förstärker det filmupplevelsen. Förutom återberättandet i Glass, så fanns det tillfällen då handlingen kändes övertydlig, som tonade ner min inlevelse i dramat.

Jag saknade ibland att få njuta av de långsamma bildsekvenser som fanns i M. Night Shyamalans tidigare filmer. Men Glass är ändå visuellt tilltalande med sina färger och sitt fina bildberättande av den mörka berättelsen med sina unika stämningar. Mot slutet spårar filmen ur, i sann Shyamalan-anda i och för sig, och som trotsar de mera traditionella upplösningar som annars präglar Hollywoodfilmer. Man kommer förmodligen att älska eller hata det.

En del av publiken kommer kanske inte att uppskatta filmen Glass, men sin annorlunda framställan i sin blandning av drama, mystik, Sci-fi och thriller, men har ändå säkert sina fans. Trots ett delvis svagt manus är den en ganska spännande superhjältefilm.

Glass får tre filmögon av fem.
2019-01-17