Recension: På Chesil Beach

Filmen är sevärd, men boken är bättre
eye3
Originaltitel: On Chesil Beach
Regi: Dominic Cooke
Manus: Ian McEwan efter hans roman med samma namn
Medverkande: Saoirse Ronan, Billy Howle, Emily Watson, Anne-Marie Duff m.fl.
Filmfoto: Sean Bobbitt
Klippning: Nick Fenton
Genre: Drama, romantik
Längd: 110 min.
Land och år: Storbritannien 2017
Distribution: NonStop Entertainment
Svensk premiär: 15 juni 2018

Ian McEwans romaner inbjuder till att filmas. Författarens detaljrika men aldrig överlastade språk är visuellt och vackert. Handlingen är väl sammanhållen och tar ofta upp moraliska frågeställningar av allmänintresse. Personteckningen är trovärdig om än ibland skruvad. Många av Ian McEwans böcker har också blivit film. Bara i år väntar filmatiseringen av ”Domaren” på premiär, förutom nu aktuella ”På Chesil Beach”.

”På Chesil Beach” skildrar ung sexualitet i en annan tid. Filmen utspelar sig timmarna efter Florences och Edwards bröllop. Vi får del av den sorglig historien om det nygifta unga akademikerparet och deras tillkortakommanden under den stundande bröllopsnatten. Platsen är ett badhotell vid den engelska sydkusten.

Året är 1962. Konventionen kräver att sexlivet hålls inom äktenskapet. Det är 5 år innan västvärldens 68-generation revolterar mot samhällsordningen. Det kommer att dröja ännu några år innan p-piller och ”flower power” spränger sex-tabun. Att diskutera och analysera sex är inte vanligt. Instruktionsböckerna i ämnet håller sig enbart till den tekniska sidan av saken.

Att föra över den mästerliga romanen ”På Chesil Beach” till film kan inte ha varit lätt. Inte ens för Ian McEwan som utfört arbetet själv. Han följer sin förlaga tämligen troget, så när som på de sentimentala slutscenerna. Manusförfattaren Ian McEwan och den debuterande långfilmsregissören Dominic Cooke visar i många tillbakablickande sekvenser parets möten, förälskelse, familjeförhållanden och skilda förväntningar på den gemensamma och komplicerade sexdebuten som ska ske vid Chesil Beach.

Romanförfattaren Ian McEwan går annorlunda till väga när han berättar Florences och Edwards historia. Texten låter oss aldrig glömma att paret är tidsandans fångar. Deras minnen, känslor och inre monologer vid Cecil Beach höjer förståelsen för situationen. Filmen saknar denna romanens djupdimension, trots andra förtjänster.

Till förtjänsterna hör ett utsökt filmfoto av Sean Bobbitt (”12 Years a Slave”). Även skådespelarinsatserna bör framhållas. Främst den amerikanska skådespelerskan Saorise Ronans (”Lady Bird” och ”Brooklyn”) rolltolkning av Florence, överklassflickan som på bröllopsnatten inte förmår att leva upp till sin unge makes högt ställda förväntningar. Även Billy Howle är bra i rollen som den stolte Edward vars tillkortakommande är stort.

Som sagt, historien är sorglig. Filmen är sevärd. Boken är bättre. Den rekommenderas som komplement till filmen.

Jag ger tre filmögon av fem till ”På Chesil Beach”
2018-06-13