Vilken jävla cirkus

Ett lågvattenmärke, trots bra aktörer och välmeriterat filmteam

Regi och manus: Helena Bergström

I rollerna: Gustav Lind, Evin Ahmad, Molly Nutley, Thomas von Brömssen, Johan Widerberg m.fl.

Genre: Komedi, drama

Speltid: 105 min.

Ålder: från 11 år

Svensk biopremiär: 20 oktober 2017

Distributör: SF Studios

19-årige Hugo (Gustav Lindh) går på teknisk högskola i Göteborg. På cykeltur en morgon kolliderar han med en ung flicka Agnes (Evin Ahmad). Hon bär på ett fiolfodral, som hamnar i Götaplatsens Millesfontän. Hon kliver med Hugos hjälp ner i vattnet och hämtar sin fiol. Det uppstår genast ljuv musik mellan de två ungdomarna och snart är de ett kärlekspar. Men Agnes är olycklig och Hugo förlorar henne. På en annan cykeltur kör Hugo omkull och vaknar upp med cirkusmänniskor omkring sig. Direktör Casall (Tomas von Brömssen) för cirkus Margot tar sig an Hugo, som blir cirkusens bokhållare. På cirkusen möter Hugo också hästtjejen Anna (Molly Nutley) och ny ljuv musik uppstår. Hugo ordnar upp bokföringen åt cirkusdirektören och får dessutom ordning på artister och cirkusnummer och samtidigt bearbeta sin sorg efter Agnes.

Helena Bergström, skådespelare, regissör, manusförfattare, född 1964, vann Guldbagge 1994 för Pariserhjulet från 1993 och Sista dansen från 1993. Med många roller på scen och i främst svenska filmproduktioner, vann hon svenska folkets hjärtan i Änglagårdsfilmerna. Populär och kreativ artist och scenkonstnär. Gift med regissören och filmproducenten Colin Nutley. Filmen En underbar jävla jul från 2015 var en underbart rolig film om svenskt julfirande och som Filmeye.se gav fyra filmögon av fem.

Men Vilken jävla cirkus når inte på långa vägar upp till Helena Bergströms förra succéfilm. Egentligen brister filmen i allt. Manus är tunt och storyn minst sagt osannolik. De annars duktiga aktörerna kämpar med sina omöjliga rollkaraktärer och regin och berättelsen pendlar mellan melodram och buskis. Helena Bergström beskriver själv filmen som en ”känslostorm”, men det blir aldrig riktigt roligt och känsliga scener blir bara sentimentala och berör aldrig på djupet.

Gustav Lindh, född 1995, filmdebuterade i långfilmen Cirkeln från 2015. Han är lång, mörk och vacker och som typ bra för rollen Hugo. Gustav Lindh gör det han ska, men rollen är spretig i sina uttryck och händelserna kastas mellan så olika sammanhang att den aldrig får en chans att bli genuin.

Tomas von Brömssen är född 1943 och Guldbaggevinnare 1996 för bäste aktör i Lust och fägring stor från 1995. Som den erfarne och rutinerade artist han är, så får han lite liv och form på sin försupne, deprimerade cirkusdirektör Casall, men rollen, som kanske ska vara komedi blir aldrig särskilt rolig, mest patetisk.

Musiken har några fina sångnummer som passas in fint i filmen. Annars ligger musiken mest som en smetig ljudmatta och försöker få oss i stämning, som aldrig riktigt vill infinna sig.

Jag är förvånad över, att Helena Bergström, som en av våra mest och bäst lysande stjärna i film och teater, ville släppa ifrån sig en film som Vilken jävla cirkus, som inte i något kvalitativt avseende matchar vad hon tidigare delat med sig av till oss. Hon säger, att hon i många år drömt om att få göra den här filmen, men den känns den som ett hastverk, utan sammanhållande, bärande berättelse och övertygande rollkaraktärer.

Jag ser fram emot kommande produktioner av teamet Bergström/Nutley, som har så mycket av kreativitet, begåvning och erfarenhet. Vilken jävla cirkus får bli olycklig parentes.

Det blir ett filmöga av fem.
2017-10-18

Jan-Eje FerlingFörfattare