Vilsen

Storsatsad indie-film med ojämn kvalité och mera vilja och energi än den mäktar

Internationell titel: Ave Mater

Regi: Rasmus Tirzitis

Manus: Joel Forssell, Omar Fye

I rollerna: Göran Sjögren, Alexandra Zetterberg, Christian Kinell m. fl.

Genre: Action, brott, drama

Land: Sverige

Språk: svenska

DVD och digital premiär: 17 oktober 2016

Visning: SF anytime, Plejmo, Itunes, Google play m.fl.

Producent: Tirzitis Entertainment, Branbomm

Distributör: Lucky Dogs

Filmen ”Viljan” hade premiär på Video on Demand och DVD den 17 oktober 2016 och ligger nu på flera Playkanaler. Inspelningen har tagit tre år, men filmidén är sju år, berättar eldsjälen och medproducenten Göran Sjögren, som också spelar huvudrollen, kriminalaren Göran Lidman. Filmen har nekats filmstöd och har gjorts med amatörer och professionella skådespelare, som alla jobbat ideellt, vilket är en lovvärd prestation i att skapa en arbetskrävande långfilm.

”Vilsen” utspelar sig i Göteborg i nutid, med några tillbakablickar. I stan hittar man flera döda kroppar, några fastnaglade i golvet genom händerna, och med inristade, mystiska blodiga mönster på sina ryggar. Kriminalaren Göran Lidman börjar utredningsarbetet med sin stab och misstankarna leder till en ockult grupp, ”Guds söner”. Lidman får oväntat hjälp av f.d. prästen Gabriella (Alexandra Zetterberg) och de börjar samarbeta för att lösa de rituella seriemorden.

Regissör är Rasmus Tirzitis, som också regisserade ”Star Wars: Threads of Destiny” (2014), en lågbudgetfilm gjorda av fans till George Lucas Star-Wars-filmer. Tiszitis är en mångsidig filmarbetare och har arbetat bland annat som skådespelare, manusskribent, filmfotograf, producent, men framförallt som skicklig filmklippare/editor. För närvarande är han engagerad i skräckfilmen ”Legend of Dark Rider” som beräknas ha premiär 2018.

Men trots Tirzitis långa filmerfarenhet, så är regin det svaga kortet i ”Vilsen”. Castingen av typerna till de olika rollerna är utmärkt. Men nästan alla aktörer, proffs som icke-proffs, saknar bra regi för att övertyga i sina roller. Regi, filmfoto, ljud och ljus måste samverka till en bra helhet och med en svag länk brister kedjan.

Filmfotot av Stefan Bommelin är mera än berömvärt. Hans bilder har rätt utsnitt, ljussättning och stämningar och är filmen vinnare. Klippningen av Henric Brandt och Rasmus Tirzitis känns proffsig, men har ojämnt tempo. Ljudet är tråkigt burkigt, som gör dialoger otydliga. Både externa och interna tagning saknar bra ljud för att lyfta fram dramat. Locations är mycket bra. Alla inspelningsplatser är äkta och rätta för sina dramamiljöer.

Musiken av Simon Kölle är bra, men överambitiös och ligger som en störande ljudmatta under filmen. Ofta tar musiken över och dränker dramat i körsång eller instrumentalt.

Manus bygger på Göran Sjögrens filmidé och har sedan bearbetats av Omar Fye och delvis av Joel Forssell. Men filmen ”Vilsen” vill alldeles för mycket. Den är realistisk och övernaturlig, religiös mystik och relationsdrama, lite sex, men nästan ingen humor. Filmen upplösning, som tydligen är tänkt som en klimax, är en orgie i blod, skrik, och skräckeffekter som lämnar en oberörd och man längtar efter slutet.

Alexandra Zetterberg har lång, gedigen erfarenhet som skådespelare på teatern, på TV och på film. Hon har närvaro och karisma, som gör att man genast fångas av hennes person och hennes roll. Men i ”Vilsen” saknar hon rätt regi och tappar allt mera taget om sin Gabriella, en intressant rollkaraktär, som nu blir ensidig i sina uttryck och inte speglar dramats vändningar.

Göran Sjögren har gjort mindre roller i många filmer och Tv-produktioner och är nu huvudaktör i ”Vilsen”. Visuellt är han perfekt som kriminalaren Göran Lidman, manlig och välväxt, men han får ingen proffsig stuns på sin rollfigur, delvis pga. regin.

Yohanna Idha fick 2011 pris som bästa skådespelare på Stockholm Film Festival för sina insatser som Linda i ”Katinkas kalas” (2011). När hon får regi och en bra roll är hon lysande. I ”Vilsen” är hon utmärkt som skolläraren Linda, självklar och säker, tills rollen tappar profil och kontur i handlingen. Från pryd lärare blir Linda sedan femme fatale och till sist ett mystiskt, groteskt väsen som bara blir dålig cirkus. Det är synd på så bra skådespelartalang och erfarenhet. Yohanna Idha var också en tid utmärkt filmrecensent på Filmeye.se.

Det finns så mycket skaparkraft och tåga i filmen ”Vilsen”, det känner man. Men filmen berör en aldrig och blir aldrig spännande. Storyn som rullas upp tappar fotfäste och inget av de dramatiska inslagen engagerar en.

Det finns kvalitéer i ”Vilsen”, som med professionell ledning kunde blivit en intressant story om den metafysiska kampen mellan ont och gott i ett vardags-Göteborg eller en spännande kriminalare. Nu är det vare sig det ena eller det andra.

Men satsningen är värd all respekt och beundran. Teamet har många förmågor att bygga vidare med, finslipa, proffsa till och utveckla. Ser fram emot det.

Filmen har bland annat vunnit pris vid Hollywood International Moving Pictures Film Festival 2016, London Independent Film Awards 2017 och Canada´s World International Film Festival 2017.

Tre filmögon av fem.
2017-02-28

Jan-Eje FerlingFörfattare