Rikard (Christian Andrén) är en 30-årig, autistisk och deformerad man som övergavs av sin mor efter födseln. Rickard har dock sin far med sig som vän och beskyddare. Men Rickard drömmer om att få träffa sin mor igen och bär ett foto av henne i fickan. Han drömmer också om att få vinna skandinaviska mästerskapet i boule och försöker göra det till synes omöjliga. Han har många odds emot sig och bouleföreningen vill inte ha med honom på resan av säkerhetsskäl, säger man. Rickard mobbas av personer ute, men har fint stöd på sitt gruppboende av kamrater och vårdare.
Filmen handlar om utanförskap och hur den som är annorlunda och begränsad ändå kan ta sig fram och även lyckas med det oväntade. Jätten är Rickard i en fiktiv, gigantisk drömgestalt som är oövervinnerlig. Han är dessutom godhjärtad och har allt som Rickard saknar och fantasin ger honom inspiration och kraft. Jätten klampar omkring i både ett mycket vackert fjällandskap, men också genom hav och land till sin bostad någonstans bland bergen.
Johannes Nyholm väckte uppmärksamhet med sin kortfilm Dockpojken (2008) som visades i Quinzaine-sektionen i Cannes. Det gjorde även hans nästa två filmer, Drömmar från skogen (2009) och Las Palmas (2011). Las Palmas tog dessutom hem Guldbaggen för bästa kortfilm. Johannes Nyholm har även regisserat flera musikvideor. Jätten är hans långfilmsdebut.
Ett par andra filmer har också Jätten som titel och nu kommer alltså ännu en. Men här har den sin plats, även om filmen till största delen skildrar Rickard dagliga liv som den han är. Tanken går osökt till Elefantmannen och båda gestalterna väcker sympati och medkänsla, inte i första hand för sina handikapp utan för deras intagande personligheter som växer fram under handlingens gång.
Liksom Elefantmannen har Rickard en huvudskalle med utväxter som täcker ett öga och deformerar hans huvud. Masken är mycket bra gjord och Christian, som själv har vissa kroppsliga begränsningar, bär den väl och övertygar som skådespelare för den annorlunda och mycket egenartade rollkaraktär han gestaltar.
Filmen ger dokumentärkänsla och ibland undrar man vad som är regi och vad som fångats direkt ur verkligheten. Det är mycket välgjort. Alla roller är utmärkt castade och statister och andra medverkande tycks vara sig själva och därför mycket trovärdiga. Vissa scener är lite för långa och kunde kortas ner utan att filmen förlorar sin handlingsskärpa och kontinuitet.
Filmen Jätten bildar med sin scenografi, filmfoto, musik, manys och sina figurer en skickligt gjord och en välfungerande helhet. Filmen är som en både ond och god saga. Trots alla motgångar och besvikelser anar man att hjälten Rickard får sin revansch, om än kortlivad. Det är sorgligt och vackert. Slutscenen med jätten, Rickard och mamman ackompanjeras av Björn Olsson charmiga och mycket passande musik. Det är upprörande och orättvisa händelser som Rickard tvingas möta, men man håller tummarna för honom och se, det bär. Då blir man både lycklig och segerviss, även om han inte lyckas hela vägen.
Det blir fyra starka, välförtjänta filmögon av fem.
2016-08-29
